- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
449

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - A) Allmänna betraktelser - 4. Gudomen och det ondas problem - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

449
huru skälmar hafva allt i öfverflöd och stiga högt uppåt, då kan han
icke undgå att göra följande slutsats: Kan Gud icke förbjuda och
hindra detta oordentliga och sorgliga tillstånd i världen, så är han
en stackars svag Gud, icke mäktig, mycket mindre allsmäktig, såsom
han anses vara. Men vill han icke ändra, hindra eller förbjuda detta
tillstånd, är han en hård, jå orättvis Gud, som har sin lust och
glädje då något går illa. Vet han däremot icke huru det står till i
världen, så är han en obetänksam, ovis, jå oförnuftig och dåraktig Gud.
På detta sätt undervisar och mästrar den blinda, fördömda
världen Gud, sin herre och skapare, beröfvar och fråntager honom hans
gudomliga makt, rättfärdighet och vishet!
Luthers Bordsamtal.
5.
Guds eld härdar en människa och uppmjukar henne på samma
gång. Hon kommer ut ur den härdad, hvarom skrifvet är: "Därför
lid och fördrag såsom en god Jesu Kristi stridsman;" och åter: "Jag
har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har
bibehållit tron;" — och likväl uppmjukad, hvarom skrifvet är: "Men
våren inbördes mot hvarandra vänlige, godhjärtade, förlåtande den ene
den andre, såsom ock Gud i Kristus har förlåtit eder;" och åter: "Vi
hafva en öfverstepräst, som kan varkunna sig öfver våra svagheter,
en, som varit frestad i allting likasom vi."
Lyckliga, trefaldt lyckliga äro de, som sålunda hafva gått
igenom "Dödsskuggans dal" och funnit den vara en stig, som leder till
evinnerligt lif. Lyckliga äro de, som en tid vridit sig i Guds
brännande eld, och hos hvilka den förbränt det obrukbara och slaggen
samt allt, som kan väcka förargelse eller göra dem fåfänga och
lättsinniga, ehuru det samtidigt gör dem tröga och drar dem nedåt; till
dess endast Guds rättfärdighets rena guld är kvar, sju gånger
pröfvadt i elden, oförstörbart, kostligt i Guds och människors ögon.
Dessa behöfva ej ångra, skola ej ångra allt hvad de gått igenom.
Det har gjort dem modiga, lugna, tåliga, Det har skänkt dem
Beslutsamhet och vilja god,
kraft, insikt, lugn och tålamod,
och sålunda gjort dem lika Kristus, som blef rättfärdiggjord genom
lidande; och fastän han var Son, har han under sitt kötts dagar med
starkt rop och tårar offrat böner och åkallan till sin Fader; och han
erhöll den bönhörelse, som han fruktade; och sålunda segrade han
öfver död och afgrund, fastän han dog på korset och nedsteg till
Från Kunskapens Träd. 29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free