Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - A) Allmänna betraktelser - 7 - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 1 - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
451
Ursprunget till det onda har städse varit en afgrund; som ingen
kunnat utforska. Detta har förmått så många gamla filosofer och
lagstiftare att gå tillbaka till två principer, det godas och ondas.
Typhon var den onda principen hos egypterna; Ahriman hos perserna.
Manikeerna antogo, som bekant, denna teologi. Men då dessa
personer aldrig själfva talat med den goda eller onda principen, kan
man icke tro dem på ordet.
Bland de dårskaper, hvaraf världen är full och som man
räknar till antalet af våra olyckor, är icke minst att man har trott på
två högst märkliga väsen, som kämpa med hvarandra om, hvilken
af dem uträttar mest i världen, och som ingå en öfverenskommelse
såsom de båda läkarne hos Moliére: "Lämna du mig kräkpulvret, så
får du på din lott åderlåtningen!"
Voltaire, Diet. philosoph.
B. Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande.
1.
Är nu döden utan all känsla och liksom en sömn, under
hvilken den sofvande icke har någon dröm, så vore den ju en underbar
vinst. Ty jag tror, att om någon toge fram en sådan natt, under
hvilken han sofvit så hårdt, att han icke haft någon dröm, och ställde
de andra nätterna och dagarne af sitt lif bredvid denna natt och
sedan efter allvarlig pröfning skulle säga, huru många dagar och nätter
af sitt lif han tillbragt bättre och angenämare än denna natt — jag
tror, att icke blott en vanlig man utan den store Perserkonungen
själf med lätthet skulle fästa sig vid denna natt i motsats till de
enda dagarne och nätterna.
Platon, Apologi, 7cap. 32
Det gif s ej lefnad utan smärta.
Bed därför Gud af allt ditt hjärta,
att han i mildhet, himmelsk god,
dig ger ett stadigt tålamod.
Ty såsom Gud förutan sorg,
det blir du först i grafvens borg.
Menander. Efter tysk öfv. af E. Evers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
