Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 3. Det radikala onda - 3. Den organiska naturens lif är väsendtligen lidande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
genhet i allmänhet är förklarig och begriplig. Det förhåller sig i
detta hänseende med de inre; psykiska företeelserna, på samma sätt,
som med de yttre eller fysiska. Likasom det gifves många
individuella naturföreteelser, som tydligen visa sig såsom yttringar af vissa
naturkrafter, men hvilka det likväl synes svårt eller omöjligt att
förklara till hela deras individuella bestämdhet, utan att vi likväl
därför kunna säga oss vara i okunnighet om de allmänna naturkrafter,
af hvilka de uppkomma, äfvenså gifves det i människans inre
visserligen sådana företeelser, som vi ej kunna i hela deras individuella
bestämdhet förklara; men detta bör dock ej hindra oss att anse själfva
deras allmänna princip såsom bekant och förklarlig. Sålunda visar
sig vid närmare undersökning den allmänna benägenheten att äfven
i motsatts mot sedlighetens idé följa begärens retelse, såsom en
naturlig och nödvändig följd af den till människans praktiska väsende
hörande utvecklingsordning, genom hvilken begären vinna en
betydlig grad af styrka, innan sedlighetens idé ännu hunnit framträda i
medvetandet. Denna benägenhet blir nu den fiende, mot hvilken
sedlighetens idé har att strida.
Grubbe, Filosofisk sedelära: Orn det moraliskt onda,
3.
Den organiska naturens lif är väsendtligen lidande.
Men hvad vi sålunda blott med skärpt uppmärksamhet och
ansträngning upptäcka i den medvetslösa naturen, träder oss tydligt
tillmötes i den medvetna, i det djuriska lifvet, hvars ständiga lidande
lätt kan uppvisas. Men vi vilja utan att stanna på detta
mellanstadium, vända oss dit, hvarest belyst af det klara medvetandet allt
framträder på det tydligaste, nämligen till människans lif — ty liksom
viljans uppträdande blifver fullkomligare, så blir också lidandet mer
och mer uppenbart. Hos växten finnes ännu ingen känslighet, alltså
ingen smärta, en säkerligen ringa grad af lidande finnes hos de
lägsta djuren, infutions- och stråldjuren; till och med hos insekterna är
förmågan att känna och lida ännu inskränkt; först med
ryggradsdjurens fullkomliga nervsystem framträder denna förmåga i hög grad
och högre ju mera intelligensen utvecklar sig. I samma mån alltså,
som kunskapen vinner i tydlighet, medvetandet ökas, växa också
kvalen, som följaktligen nå sin högsta grad hos människan, och hos
henne så mycket mer, ju tydligare förnimmande, ju intelligentare hon
är. Den hos hvilken geniet finnes, lider allra mest. I denna
betydelse, nämligen med å graden af kunskap öfverhufvud, icke med af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
