- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
458

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 9. Din sorg är din - 10. Resignation - 11. Våra förhoppningars öde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

458
9.
Din sorg är din.
Du mänskobarn, hur tung din lott du känne,
sök ej hos dina svaga likar tröst!
Lägg ej din sorg på redan tyngda bröst!
Din sorg är din, och du bör bära henne.
Viktor Rydberg, Dikter.
10.
Resignation.
Låt vattnet rinna sin väg. Låt människorna vara människor,
d. v. s. svaga, fåfängliga, ostadiga, orättfärdiga, falska, inbilska,
högmodiga. Låt världen fortfarande vara värld. Du kan likväl icke
hindra henne att vara det. Låt hvar och en följa sin naturel och
sina sedvanor. Du kan likväl icke stöpa om dem. Det enklaste är
att låta dem vara och att tåla dem. Vänj dig vid oförnuft och
orättfärdighet. Men förblif du i Guds sköte, som bättre än du ser allt
detta onda, och som tillstädjer det. Låt det vara dig nog att utan
öfverilning (sans ardeur) göra det Ulla som på dig beror, och låt
det öfriga icke röra dig mer, än som om det alls icke funnes till.
Fénélon, Lettres spirituelles.
11.
Våra förhoppningars öde.
Förhoppningarne flyga som fåglar i det blå,
men då
när aldra högst de svinga
och deras fröjd och sång i rymder klinga,
dit örnen ej ens når,
då kommer verkligheten, dystre jägarn,
och ger dem banesår.
Förgänglighet.
En konungarnes konung är förgängligheten
och världen den vida hans gyllene palats,
där går han i stora ensamheten,
från rum till rum, från plats till plats.
Och hvar han skrider i majestät
blir allting öde — och i hans fjät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free