- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
461

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 12. Förtviflan - 13. Det onda och det goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

461
ej förrn den mörka död sin jättefamn upplåter
för alla stoftets barn, och allt som kvider, gråter
får evig tystnads rö.
Lamartine, Meditations poétiques, Öfv. af E. Evers.
13.
Det onda och det goda.
Du ser det onda, — väll men hvarför vill du blunda
för allt det goda, jorden bär?
Hur skön har himlen byggt sin lysande rotunda,
hur mången stjärna vinkar där!
Har solen dig ej värmt, har vinden dig ej svalkat?
gaf ingen dygd dig mod, gaf ingen vän dig tröst?
O ve dig, har hvar glädje halkat
tillbaka från ditt hårda bröst?
Säg, har du aldrig stridt den ärofulla striden
för plikt, på en gång ljuf och sträng?
Flög aldrig dygdens lugn och hopp och sinnesfriden
på gyllne vingar kring din säng?
Har du, olycklige, ej någons sällhet danat,
ej glömt en oförrätt, ej en välgärning lönt?
ej nå’nsin ofvan stjärnor anat
en fader för allt godt och skönt?
Hur liten är din själ, hur trång, om hon ej unnar
den milda glädjen ock ett rum!
Men du är otacksam, din sorg har tusen munnar,
och din lycksalighet är stum.
Du pockar på din rätt, men mins du dina plikter?
Dii ammar sorgens barn, och vill att det skall dö.
Väg godt och ondt på samma vikter
och skördens frukter mot dess frö!
Ar du så stolt, välan, för ödets blinda nycker
hvi böjer du din hals af stål?
Mot jätten ofvanfrån. som hotar och förtrycker,
ställ jätten i ditt bröst, som tål!
Och står du sist en dag, lik Herkules på Eta,
med plågans klädning grodd vid skullran, väl, var man
låt öknen blott din klagan veta,
och stig till gudarna som han!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free