- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
462

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - B) Fysiskt och moraliskt ondt. Synd. Lidande - 13. Det onda och det goda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

462
Frid i ert eget bröst, frid, dödlige, med tiden I
Hur flitigt ock hans lia går
fram öfver eder skörd, så hoppens dock och liden,
och plocken ax i mejarns spår!
Helt visst för edert knot sitt öra ödet reglar,
kanhända lyssnar det till eder stilla bön,
som himlen sina stjärnor speglar
allenast i den lugna sjön.
Ack! uppå glädjens graf jag ock min runa ristat,
jag grät hvad lifvet kärast har.
Men bör jag otacksam b!ött räkna hvad jag mistat
och icke hvad jag äger kvar?
Hur månget älskadt band mig än vid lifvet binder!
Släkt, vänner, tacksamhet, dygd, ära, fosterland,
uppå min lefnads bleka kinder
I målen mången purpurrand!
Du ungdom, som ännu med nöjets glada tärnor
kring lifvets majstång svänger dig;
och sångmö, skuggans vän, som blickar opp till stjärnor
och lågar och tillber med mig;
du kärlek, som en värld i trogna armar håller,
du sorglöshet, som tror, du mod, som trotsar den,
du minnets suck, du hoppets joller,
hur glädjen I mitt hjärta än!
Låt mig ej, Faeton lik, med fräcka händer fatta
i tyglarne på solens vagn,
men blott med stilla mod, med glad förhoppning skatta
min skärf till mina likars gagn;
ej tigga dagens lof för plikter, dem jag fyller,
ej minnets sorgmusik beställa kring min bår! —
Ack, fast sin krycka han förgyller,
månn’ vår förtjänst dess längre går?
Låt mig med heligt nit hvar osäll like trycka
till såradt hjärta, till försmått,
ej döma andras fel, ej hata deras lycka,
men glädjas och förlåta blott!
I, som mig älskat ha’n, jag tackar er, I gode!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free