Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - a) Några olika slag af synder - 22. Falskhet - 23. Fåfänga och flärd - 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
483
Väl ser man mången spak och knämjuk dräng,
som, kär uti sin egen slafnatur,
dras med sin värld — bra lik sin herres åsna —
för fodret blott, och blir till slut kasserad.
Tvi sådant ärligt kräk! Men andra finnas,
som, prydda med en ödmjuk rnin och hållning,
behålla sina hjärtan för sig själfva,
betjäna blott med sken-1 j anst sina herrar,
må väl hos dem och, när sin pung de späckat,
sig själfva hylla. Sådant folk har vett,
och sådan en bekänner jag mig vara.
Ty vet, min vän,
det är så visst som att ni är Rodrigo
att, vore jag Othello, ville jag
ej vara Jago. Då jag tjänar honom,
jag tjänar blott mig själf; det vete Grud,
ej utaf kärlek och pliktskyldighet,
men blott för syns skull, för min egen fördel.
Ty när som bäst mitt yttre skick förråder
mitt hjärtas art och verkliga gestalt
i komplimenter, kan jag strax därefter
mitt hjärta bära på min rock-ärm, utsatt
för kajors hugg. Jag är ej den jag är.
Shakspeare. Othello I: 1.
23.
Fåfänga och flärd.
Ehuru liten i sig själf, blyges människan öfver sin ringhet och
sträfvar i sin fåfänga efter att förhöjas och utmärkas genom titlar
och ägodelar. Och hon må dock göra sig aldrig så stor, så behöfs
det blott döden för att krossa henne. Men hon tänker icke därpå;
i sin uppblåsthet tänker hon aldrig på att mäta sig med sin likkista,
hvilken dock en gång blir hennes rätta måttstock.
Bossuet, Omisous funebres.
24.
Fåfängan är så djupt rotad i människohjärtat, att en soldat, en
trossknekt, en kökspojke, en sjåare — alla skryta de och vilja bli
beundrade; filosoferna likaså. Och de, som skrifva uppsatser mot
ärelystnaden, vilja likväl hafva äran af att hafva skrifvit utmärkt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
