Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - E) Tröst i tålamod och pliktuppfyllelse - 4. Tålamod och hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Tålamod kallades gossen.
Modern med sorg honom när;
och, sona de nattliga blossen,
bleknadt hans anlete är.
Stafven med törniga taggar
stöder — och sårar hans arm.
Striden, den eviga, vaggar
han i sin suckande barm.
Stilla han vandrar och dyster,
ögat till jorden slår ner.
Hoppet, hans skönaste syster,
pekar åt himlen och ler.
Lefvande är hon som tanken,
glad som den blommande vår,
och med en bindel af rankan
fästes dess flygande hår.
Brodern med plågorna fäktar
tröttad, men manlig och fast.
Systern, den vingade, fläktar,
och de fly alla med hast.
Ljusalfer! Svärjen oss bägge,
svärjen oss huldhet och tro!
Följen oss, till dess vi lägge
ner våra hufvud till rö.
Kämpande son utaf Härta,
håll mig i stormarna opp!
Trösta mitt lidande hjärta,
.himmelens dotter, du Hopp!
Tegnér, Härtas barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
