Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 1 - 2. Trots skenbara brister predikar också denna världens inrättning om Guds storhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
II. Den gudomliga rättfärdigheten.
i.
(Den vise säger till gudomen): "Men oss händer mycket som
är svårt, förfärligt och hårdt att fördraga," (Gudomen svarar): "Då
jag icke var i stånd att befria eder därifrån, har jag beväpnat eder
ande mot allt obehag. Fördragen det med godt mod. Endast i detta
afseende ären I Gud öfverlägsna. Han känner icke lidandet; I
öfver-vinnen det till och med."
Seneca. De prov. VI.
2.
Trots skenbara brister predikar också denna världens inrättning orn
Guds storhet.
Uti dig är då icke det onda, jå! icke en gång uti din skapelse,
i sin helhet betraktad, emedan därutanföre icke något är väsentligen
till, som kan bryta in uti och fördärfva den ordning, som du för
densamma har utstakat. Men ibland dess delar kan dock ett räknas
såsom ett ondt för ett annat, emedan de sinsemellan icke passa för
hvarandra. Men det, som här är ondt, harmonierar åter med ett
annat och är då godt, såsom det ock i sig själft är godt. Och alla
de ting, som icke inbördes harmoniera med hvarandra, kunna dock
harmoniera med den världens lägre del, som vi kalla jorden och som
har, med sig harmonierande, äfven sin molniga och stormdigra
himmel. Vare då nu långt ifrån mig, att jag skulle säga: "dessa moln
och stormar borde icke vara till", ty om jag ock såge blott dem,
skulle jag visserligen sakna det bättre, men jag borde dock redan
äfven för dessa moln och stormar dig lofva och prisa, ty att du bör
lofvas och prisas, det visa på jorden till och med, hvalfiskar och alla
djup, eld, hagel, snö, is, stormväder, de hans ord uträtta. "Jå! berg
och alla högar, fruktsamma träd och alla cedrar, djur och all fänad,
krypande djur och fåglar, konungarne på jorden och alla folk, förstår
och alla domare på jorden, ynglingar och jungfrur, de gamle med
de unga lofve Herrens namn. Men då, o Gud, äfven i himlarne och
i höjden måga dig lofva alla dina änglar, alla dina härar, sol och
måne och alla skinande stjärnor, då himlarna allt omkring och de
vatten, som ofvan i himmelen äro, måga lofva ditt namn, så
saknade jag nu icke det bättre, emedan jag tänkte på det hela. Med
ett sundare omdöme besinnade jag nu, att väl det högre är bättre
än det lägre, men att dock allt tillsammans är bättre än det högre.
— för Sig Själft betraktadt. Augustini Confessiones VII: 13.
Från Kunskapens Träd. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
