Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 3. Det ondas ursprung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
svamp, såsom då denna svamp skulle i alla delar vara af det
omätliga hafvet genomdränkt, så ansåg jag ock din ändliga skapelse vara
uppfyld och likasom genomdränkt af dig den oändlige, och jag sade:
se hvad Gud är, och se, hvad Gud har skapat! Och Gud är god,
jå! på det väldigaste och i högsta måtto öfverträffande allt, hvad
han skapat. Men hvad den gode Guden har skapat, det måste vara
godt; och si, hur han omsluter och genomtränger det! Hvarifrån är
då det onda, hvarifrån och på hvilken väg har det hit insmugit sig?
Hvad är dess rot? Hvad är dess frö? Kanske är det alls icke till?
Hvarföre frukte vi då och tage oss till vara för det, som alls icke
är till? Eller om vår fruktan icke har någon grund, då är dock
redan själfva denna fruktan ett ondt, hvaraf hjärtat utan anledning
plågas och marteras, och ett så mycket svårare ondt, som vi hafva
intet att frukta och ändock frukte. Således är det dock ett ondt,
antingen det, som vi fruMe, eller det, att vi frukte. Men hvarifrån är
då detta onda, enär Gud har skapat allt, och såsom han är god, har
skapat det godt? Yäl har det större och det högsta goda skapat det
mindre; men allt, både den skapande och det skapade, allt är dock
godt. Hvarifrån är då det onda? Månne det, hvaraf han skapade
allt, hvad skapadt är, månne det var ett ondt grundämne, hvilket
han bildade och ordnade, men hvaruti han qvarlämnade något, som
han icke förvandlade i godt? Men, frågade jag åter, hvarföre nu det?
Månne han, ehuru allsmäktig, likväl var oförmögen att förändra och
förvandla hela detta grundämne, så att intet ondt däruti kvarblef?
Slutligen, hvarföre ville han af detta grundämne ens skapa något?
Hvarföre icke hellre med samma sin allmakt åstadkomma, att ett
sådant ämne icke alls fanns till? Eller kunde det måhända vara till
mot hans vilja? Eller om det var evigt, hvarföre tillät han det då
länge, under tiderymder, som gå tillbaka i oändligheten, vara till,
och hvarföre fann han för godt, att först så långt efteråt däraf
något skapa? Eller om han redan af evighet velat något göra, borde
han, den allsmäktige, då icke börjat med att låta detta onda ämne
förintas, för att själf och allena vara det hela, det sanna, det högsta
och oändeliga goda? Eller om det icke var godt att han, den gode,
icke skulle frambringa något godt och därtill lägga grunden, borde
han då icke först och framför allt hafva upphäft och alldeles
tillintetgjort detta onda grundämne och i stället själf danat ett annat godt
ämne, för att däraf skapa allt, hvad skapas skulle? Hati skulle ju
ock icke vara allsmäktig, om han icke förmådde att frambringa en
god skapelse utan att därtill hafva ett ämne, som han själf icke hade
Skapat. Densamme, VII: 5-7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
