Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - II. Den gudomliga rättfärdigheten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
501
4.
Lucifer.
Men nu,
i fall en härlig varelse du äger,
i dina ögon öfvermåttan skön,
hvi är du osäll då?
Kain.
Hvi lefver jag1?
Hvi är väl osäll du — och hvarför allt?
Jå, äfven han, som skapat oss, ju måste
det vara, såsom skapare utaf
osälla väsenden! Att skapa det,
som måste bli förstördt, kan säkerligen
ej vara något glädjens värf; likväl
allsmäktig är han, så min fader säger:
Hvi gifves det då ondt, — när han är god?
Så sporde jag min far; han svarade:
»Det onda är blott vägen till det goda».
Ett sällsamt godt, som måste uppstå ur
dess arga motsats. Nyligen jag såg
ett lam, som blifvit stunget af en orm:
den stackars varelsen på jorden låg
med fradga kring sin mun, och modren, tröstlös,
upphof ett bräkande uti sin ångest,
ett fruktlöst, jämmerligt. Min fader lade
på såret örter: småningom då sitt
bekymmerfria lif det stackars kräket
tillbaka fick, stod upp och diade
sin moder, hvilken stod där darrande
och slickade så glad de späda lemmar,
som åter lif väts. Adam sade: se,
hur godt af ondt kan följa.
Lucifer.
Nå, ditt svar?
Kain.
Jag teg, emedan han min fader är,
men tänkte dock, att det för djuret skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
