Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 5. Den Gud älskar, den agar han - 6. Jahves ord till Hiob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
519
verflöd en lång tid i godt rykte och frid, utan brist, motgång och
bedröfvelse.
Profeterna hafva också haft svårighet med samma sak, skrifvit
mycket därom och visa därjemte, huru de fromma skola öfvervinna
sådan förargelse och trösta sig däremot. Såsom Jeremias säger i
tolfte kapitlet (v. 1): "Hvi går det de ogudaktige så väl och de
för-aktare hafva allahanda nog?" Men det tager en svår ända med dem,
såsom han vidare säger (v. 3): "Du låter dem gå fria såsom får, att
de skola slaktade varda, och skonar dem, på det de skola dräpte
varda." Derom tala också många psalmer (Ps, 37, 49, 73).
Luther, Tischreden.
6.
Jahves ord till Hiob.
Och Herren svarade Job ur stormen, och sade:
Hvilken är den, som fördunklar mitt råd genom okunnighetens
ord?
Nu väl, omgjorda som en man dina höfter; jag vill spörja dig,
och du lär mig.
Hvar var du, då jag grundade jorden? Säg, om du har det
förståndet.
Ho hafver henne satt sitt mått, vet du det? Eller ho hafver
dragit öfver henne mätesnöret?
Hvaruppå står hennes fotafäste? Eller ho hafver hennes
hörnsten lagt?
Då morgonstjärnorna tillsammans lofvade mig, och alla Guds
barn fröjdade sig?
Ho hafver tillslutit hafvet med portar, då det bröt fram ur
mo-derlifvets sköt?
Då jag satte moln till dess klädnad, och töcken till dess linda;
Och bestämde däröfver min lag, och satte bom och dörrar
därföre;
Och sade: Hitintill skall du komma, och icke vidare; här skola
dina stolta böljor sätta sig.
Hafver du någonsin i dina dagar bjudit morgonen, och anvisat
morgonrodnaden sitt rum?
Att hon må fatta uti jordens flikar, och de ogudaktige
bort-skuddas därifrån.
Då hon förvandlar sig såsom leran för signetet, och tingen
framställa sig såsom en klädnad.
Och de ogudaktige mista sitt ljus, och de höga armar brytas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
