- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
521

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - III. De ondas lycka och gudomlig vedergällning - B) Principen för gudomlig vedergällning - 6. Jahves ord till Hiob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

521
Då de trycka sig ned i sina gömslen, och sitta i kulan på lur?
Hvem bereder korpen dess fångst, när hans ungar ropa till Gud,
irrande utan föda?
Känner du tiden, då stengetterna kidla? Bevakar du
hindar-nes börd?
Räknar du månaderna, inom hvilka de äro fullgångna? Och
vet du tiden, då de föda?
Då de kröka sig, låta sina foster frambryta, afbörda sig sina
födslosmärtor?
Deras ungar blifva starke, de växa på fältet; de gå bort, och
komma icke tillbaka.
Hvem släppte den vilda åsnan fri? Hvem löste vildåsnans band?
Hvilken jag hafver anvisat öknen till hus, och till boning
saltheden.
Han ler åt stadens larm; han hör ej pådrifvarens stoj:
Hvad han spanar upp på bergen, är hans bete, och efter allt
grönt letar han.
Skall vildoxen vilja tjäna dig? Skall han tillbringa natten vid
din krubba?
Skall du binda vildoxen i fåran vid sin lina? Skall han harf va
dalarne efter dig?
Skall du lita på honom, efter hans kraft är stor? Skall du
anförtro honom ditt arbete?
Är du säker på honom, att han skall hemföra din gröda, och
inbärga din loges förråd?
Strutshonans vinge flaxar glädtigt; är det väl en from
vingpenna och fjäder?
Ty hon lämnar åt jorden sina ägg, att utkläckas i sanden:
Och hon glömmer, att en fot kan förtrampa dem, och
vildmarkens djur sönderkrossa dem.
Hon är hård mot sina ungar, såsom vore de icke hennes; för
fruktlösheten af sitt arbete är hon utan omsorg.
Ty Gud hafver låtit henne förgäta visheten, och hafver icke
gifvit henne del i förståndet.
När hon reser sig i vädret, ler hon åt hästen och hans ryttare.
Gaf du hästen sin kraft? Beklädde du hans hals med åskan?
Gaf du honom att dansa såsom gräshoppan? Hans präktiga
frustande ingifver skräck.
Han skrapar i marken, och gläds i sin kraft, och framgår till
vapnens möte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free