Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - A) Hvari lycksaligheten består - a) estetisk åskådning - 16 - 17 - 18. Tre böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
16.
Mycket jag förgäfves önskat,
önskar nu till sist ändå:
för min lefnads aftontimma
uti någon fredlig vrå
ljuflig rö i egen hydda
och ett vif, som är dess sol,
som till lön för trohet lägger
på min graf en frisk viol,
Johann Gaudens v. Salis-Sewis. Öfv. af E. Evers.
17.
O, gif mig kärlek och en rörlig tunga,
att jag dig, Herre, kan på jorden sjunga;
mig sundhet gif och lätt och sorgfritt blod,
ett hjärta fromt och stadigt mannamod.
Mig barn och blomma gif i denna värld,
som håller fienden från fadrens härd.
Mig gif, o Herre, sist ett kummel sand
i dyra skötet af mitt fosterland;
samt åt den lefnadsmätte anden vingar,
att han från stoftets värld med glädje svingar!
Ludvig v. Arnim. Öfv. af E. Evers*
18.
Tre böner.
Tre böner har jag, som jag dagligt vill
att himmelen i nåd må lyssna till.
Den första, att min kärleks rena frus
ej sina må i knarrighetens grus;
den andra, att all fröjd och ve jag njöte
sig i min själ i sång och toner bröte;
och sist, att när en gång jag sjungit ut,
min kärlek sett sin skönaste minut,
att då mig döden snabbt med varsam hand
förflyttar öfver till ett bättre land,
där kärlek utan sorg mig ljuft hugsvalar
och sången är det enda språk man talar.
Geibel, Gedichte. Öfv. af E. Evers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
