Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - A) Hvari lycksaligheten består - b) filosofisk åskådning - 5. Den vises sällhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
inusicus; och i bägge fallen är endast mästaren förmögen till det
sublimaste. Därföre, — dyrbare vän, som fått en fin och kännande
själ, — därföre — erfar och observera! Orn ni finner den minsta
grad af dygd, af ädel uppoffring, som inte i er själ föder sällhet,,
inte är åtföljd i lika mått af en hög, gudomlig ära: så uppger jag
hela min förtjusta religion.
Jag vet, jag vet, af en ljuf, lycksalig erfarenhet, huru sällheten
— den vises sällhet! — födes och underhålles. O min vän! min
vän! min ungdom har varit en kedja af oskyldiga tjusningar, af
nöjen, som jag brinner att göra begripliga för er. Ack! ty jag har
icke funnit en människa, som jag verkligen kunnat dela dem med f
Jag har funnit — oädla, mörka själar, som frågat: huru jag kunde
vara dygdig? Denna frågan förisar hela mitt hjärta. Till och med
ni gjorde henne engång. Min vän, gör henne aldrig mer; ty ni är
hvarken galen eller lätt-trogen (en känslolös, eller ett barn). Att
fråga — eller hvad innebär hon annat — hvarför jag icke föröfvade
alla brott, lämnade mig åt alla själf fördömelsens kval? O Gud, att
ett sådant själs-barbari kan vara möjligt bland människor, som
icke äro stråtröfvare! Också har jag funnit — icke en människa.,
och än mindre en vis: men väl, i mängd, kristna — till namnet
detta, till sitt innersta lif (mer eller mindre fina) slafvar, dårar eller
rnissgärningsmän; emedan de behöfva andeligen smidas i fjättrar, då
de som fria människor ej skulle ha nog begrepp, att icke förorätta,
röfva, strypa hvarandra. Och detta gäller mest om dem, som anse
sig vara kristna par principe; hopen består af sådana, som äro
dit-kastade af de höga dårarne, utan att veta hvarför de kommit dit —
och som först i grafvens mörker vänta lif och ljus!
Vän! att vara dygdig "af religion" (så, som desse kalla det),
är att vara det som barn eller slaf. Vara det som människa och frir
kan endast den vise. Fly då mörkret och träldomen! Korn, följ
mig på Naturens ljusa väg, till dygden, till sällheten! Låt oss öppna,
våra bundna och tillslutna sinnen för Gud! Älskade, han lefver, han
andas omkring dig. Han lockar dig i den annalkande vårsolen. Komr
låt oss åtnjuta honom! Hvem, om ej han, är varelsen af all
naturens skönhet? Mr dess gudomliga harmoni fått inströmma i er själ;,
när ert snille, edra passioner, själfva upptagits i strömmen; när ni
lärt älska honom, den all-lefvande Guden — redan i en blomma; när
ni lärt finna och tillbedja honom — redan i ett stoft; o, när ni så.
gjuter den sanna förtjusningens första tårar: då skall ni, full af ea
ljuflig vånda, välsigna den vännen som "förförde" er!
Thorild, eit. efter Atterbom. Bref till Heurlin 8/3 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
