Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 1. Andliga och kroppsliga njutningar - 2. Hvad det är som bevarar lefnadslusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
harmonisk utveckling. Dessa förrättningar äro af två slag: det ena
ökar själens, det andra kroppens välbefinnande. En i alla afseenden
fullkomlig människa, om vi kunna tänka oss en sådan, skulle förena
dessa båda slag af välbefinnande i högsta grad och från både kropp
och själ hämta alla njutningar, som äro förenliga med hennes och
andras lycka. Men som ingen sådan karakter står att finna, händer
det ständigt och jämt, att äfven de visaste ibland oss ej förmå hålla
jämvikten, och vi gifva sålunda än kroppen, än själen allt för stort
spelrum. Jämföra vi båda slagen af njutningar med hvarandra, kan
det ej vara något tvifvel orn, att de intellektuela äro i många
hänseenden öfverlägsna de fysiska: de äro talrikare, mer omväxlande,
varaktigare och mer förädlande, liksom de mindre lätt förorsaka
of-vermåttnad hos de enskilda och bereda mänskligheten större gagn.
Men mot en människa, som är mäktig af det förra slagets
njutningar, finnas minst hundra, som äro mäktiga af det senares.
Då den njutning, som hämtas från sinnena, sålunda är utbredd öfver
ett större fält och i ett visst ögonblick tillfredsställer ett större
antal personer än det andra slaget, äger hon följaktligen en vikt, som
många, hvilka kalla sig filosofer, äro obenägna att erkänna. Endast
allt för ofta ha filosofiska och spekulativa författare genom ett
dåraktigt fördömande af sådana njutningar gjort allt, som i deras
förmåga stått, att minska det mått af lycka, hvaraf mänskligheten är
mäktig. Glömmande, att vi ej blott ha själar, utan äfven kroppar,
och glömmande, att i de allra flesta fall kroppen är verksammare än
själen, att han är mäktigare och spelar en mer framstående rol, begå
sådana författare det ofantliga misstaget att förakta det slag af
handlingar, hvarför nittionio människor på hundra äro mest benägna och
mest dugliga. Och för detta misstag få de plikta med att se sina
böcker olästa, sina systern opåaktade och sin lefnadsvishet måhända
omfattad af ett litet antal ensliga forskare, men utesluten från denna
verklighetens stora värld, för hvilken hon ej passar och där hon
skulle anställa den allvarsammaste och oberäkneligaste skada.
T>uckle, Civilisationens historia i England. 11 sid. 324.
2.
Hvad det är som bevarar lefnadslusten.
Det som i minnet framkallar lust är icke blott allt det, som
på sin tid var angenämt, utan också mycket som var oangenämt,
blott det, som därpå följde, var godt och behagligt.
Därföre heter det ock:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
