Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 4. Njutningsförmågans aftagande på ålderdomen - α. Andliga njutningar - β. Sinnliga njutningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572
för taflor och musik. Musik kommer mig snarare att energiskt tänka
på det arbete, som jag just då har för handen, än den bereder mig
något nöje. Jag har ännu behållit någon smak för vackra
landskapsmålningar, men de utöfva icke mera en sådan dragningskraft på mig
som förr. Men däremot hafva sådana romaner, som äro verk af
inbillningskraften, blifvit mig, äfven om de icke äro af första klass, en
källa till underbar vederkvickelse och glädje, och jag välsignar ofta
alla romanskrifvare. Ett häpnadsväckande stort antal arbeten sådana
har jag låtit mig föreläsas, och jag tycker om dem allesammans,
blott de äro något så när väl skrifna och icke sluta olyckligt, —
något, mot hvilket man borde utfärda ett lagförbud. En roman hör
— enligt min smak — icke till första klassen, om där icke finnes
åtminstone en person, som man kan tycka orn från början till slut;
är denna person därtill ett vackert fruntimmer, så desto bättre.
Denna märkliga och beklagansvärda förlust af den högre
estetiska smaken är desto mera egendomlig, som historiska böcker,
biografier och reseskildringar, (alldeles oberoende af hvilka vetenskapliga
fakta de innehålla) samt skisser öfver allehanda ämnen intressera
mig ännu i dag lika lifligt som förr. Min ande synes hafva blifvit
en slags maskin, som mal fram allmänna lagar ur stora mängder
fakta; huru detta kunnat orsaka atrofi i den del af min hjärna, som
är sätet för utvecklingen af den högre, finare smaken, kan jag icke
förstå. En människa med en ande, som vore fullkomligare
organiserad och hade bättre anlag än min, skulle icke, som jag förmodar,
hafva gjort denna erfarenhet; och kunde jag lefva mitt lif om igen,
så skulle jag göra det till en regel för mig att åtminstone en gång
i veckan läsa något poesi och höra något musik ; ty kanhända skulle
då till följd af deras användande de nu atrofierade delarne af min
hjärna hafva bibehållit förmågan att funktionera. Att hafva förlorat
mottagligheten för sådana intryck är en förlust af lycka och torde
möjligen vara till skada för intelligensen, men säkert för den
moraliska karakteren, alldenstund denna förlust försvagar den del af vår
natur, som kan mottaga intryck af känslor.
Jjében und Briefe von Charles Darwin, lierausgeb. v. G. Sonne
u. Francis Darwin, Bd. l, Cap. 2.
(Sinnliga njutningar).
Och verkligen, Kephalos, sade jag, finner jag ett synnerligt stort
nöje i att samtala med ålderstigne män. Ty af desse, hvilka, så att
säga, hafva till rygga lagt en lång väg, hvilken äfven vi sannolikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
