Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - a) lifvets fröjder i allmänhet - 8. Är lyckan det högsta ändamålet - 9. Glädjens betydelse i lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
577
På ängen blomman ler mot dig,
och sprider vällukt på din stig:
från fall du skyddar stjärnors här,
odödlig himmel själf du styrker och du bär.
Ur dessa rader ljuder oss till mötes den segerglada vissheten
om det lif, som en gång skall varda vårt, den..kraft, som segrar
öfver mörker, synd och död, det lif, som aldrig brister i kraft och mod,
emedan det aldrig brister i kärlek. För att vinna det och bruka det
väl hafva vi blott en bön — det är lärjungens bön: Herre, föröka
vår tro.
Stopford Brooke, Predikningar.
9.
Glädjens betydelse i lifvet.
Det synes af alla förhållanden, att Gud velat göra för
människorna redan detta lifvet så skönt och behagligt som möjligt.
Människan inbjudes öfverallt till de högsta och ädlaste njutningar. Går
hon ut i den fria naturen, så är allt där så skönt och underbart, ifrån
liljorna, som Skaparen klädt härligare än Salomon kunnat kläda sig,
(Matth. 6: 28.), upp till fåglarne, som öfverallt lifva den tysta
rymden och uppstämma Skaparens lof. Kastar hon sina blickar ut i den
stilla natten, så glades hon af månens milda sken, eller faller hon i
beundran öfver stjärnehvalfvets glans. På andra ställen väckes hon
till höga känslor af storheten i skapelsen; dessa vattenfall, dessa
öfver hvarandra kastade klippor, dessa oemotståndliga stormar, dessa
skummande vågor uti det omätliga hafvet. Vänder hon sig till
umgänget med människor, huru många nöjen erbjuda sig henne icke
där! Huru ljuft är icke umgänget emellan icke blott vänner, utan
emellan äfven mindre bekanta, när människornas hela sträfvande går
ut på att göra lifvet behagligt! Uti hvilken sällhet dväljes icke
ungdomen, huru många oskyldiga nöjen öppnas icke för honom där?
Hvilka besynnerliga egenskaper äro hos människor nedlagda, för att
bereda dessa nöjen, denna känsla för harmonien, för tonernas ljuf het,
som uppkallar takten icke blott i dessa toners följd, utan i själfva
människokroppens rörelser. För mannaåldern öppnas andra banor,
som gifva åt lifvet det högsta och ädlaste intresse. Huru
framkallas icke där alla de outtömliga krafter, som Skaparen nedlagt i
människans själ. Huru tillåtes icke henne, att genom dessa krafter
omskapa naturen, att förvandla ödemarker till blomstrande fält och
parker, att genom sina uppfinningar sammanbinda de aflägsnaste
trakter, att upphäfva alla hinder af afstånden x>ch tidens långsamma och
Från Kunskapens Träd. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
