Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - b) olika slag af lefnadsglädje - 1. Hälsa - β - γ. Sjukdomens lycka - 2. Kärlek - α
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
581
Kommande, gångande som een vind, tacknemblige, liufve,
Dock ey länger än hälsan är hoos: vijker hon, fare väl frögd.
Hälsan allen är, i hvilko beroor vår världzlige sällheet.
Hälsa til lijf och själ, gifve Gud, vår evige hälsa!
G. Stjernhjelm. Hanselli Sv. Författare L sid. 57.
r-
Sjukdomens lycka.
Sjukdomen är den kristnes naturliga tillstånd, emedan man
därigenom kommer i det tillstånd, i hvilket man alltid borde befinna sig
och hvari man fördrager lidandet, umbär alla sinnets förnöjelser och
fröjder, men också är fri från alla de lidelser som under hela lifvet
sysselsätta oss, såsom girighet, afund m. m. samt lefver i ständig
väntan på döden. Måste icke en kristen lefva just så. Och är det
icke en stor lycka om man tvingas in i det tillstånd, i hvilket man
egentligen borde vara och i hvilket man intet annat har att göra än
att fogligt och ödmjukt underkasta sig.
Pascal, Pensées.
2.
Kärlek.
a.
Sparf du lilla, som är min flickas vällust,
du, som smekes och bärs i hennes sköte;
åt din trånad hon räcker fingerspetsen,
skälmsk hon retar dig till små hugg med näbben.
O att jag, när min ljufva flicka önskar
kärligt skalkas med dig, jag vet ej hvarför
(hon vill troligen ha en tröst i smärtan
och vill stilla sin själs upprörda känslor) —
o att jag då med dig som hon fick leka
och fick skingra bekymrens moln från pannan i
Detta skulle mig glädja lika mycket,
som det gyllene äplet Atalanta,
hvilket löste den länge bundna gördeln.
Sörj en o Cupidoner, o Chariter
och af människors ätt den skönsta hälften!
Ack, den sparfven är död, som var min flickas y
lilla sparfven, som var min flickas vällust,
som hon älskade högre än sitt öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
