Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - B) Olika slag af lycka - b) olika slag af lefnadsglädje - 6. Vetenskaplig verksamhet - β. Njutningen att forska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606
hafva funnit sin glädje i sträfvandet därefter, då ju all forskning i
och för sig är en angenäm sysselsättning; jå, så angenäm, att
stoikerna bland de sinnliga nöjena äfven förbjuda dem, som följa af
själsverksamhet, åtminstone mycket inskränka dem och anse det vara
en omåttlighetssynd att veta för mycket. När Demokritos vid en
måltid bjöds fikon, som hade smak af honing, började han genast
fundera, hvarifrån de hade kunnat få den ovanligt söta smaken. För
att taga reda därpå, stod han upp ifrån bordet för att undersöka
den plats, där dessa fikon vuxit. Då hushållerskan fick reda på
orsaken till hans uppbrott, sade hon leende till honom, att han för den
orsakens skull gärna kunde spara sig en fruktlös möda, hon hade
nämligen förvarat fikonen i ett fat, där det förut varit honing.
Han vardt förargad öfver, att hon beröfvat honom anledningen till
en undersökning och undanröjt föremålet för hans nyfikenhet. "Gå
din väg", sade han, "du har spelat mig ett elakt spratt, men jag vill
ändå leta efter orsaken, liksom om det varit en naturlig sådan."
Och gärna skulle han tagit för god en sann naturlig orsak till en
falsk, antagen följd. Denna lilla historia om en stor, berömd filosof
visar oss tydligt, med hvilken passionerad åtrå vi jaga efter sådant,
som vi för öfrigt misströsta orn att kunna utforska och klargöra.
Plutark berättar ett liknande exempel om en viss person, som icke
ville, att man skulle upplysa honom om en sak, angående hvilken
han hyste tvifvel, på det han icke måtte förlora nöjet att själf
undersöka förhållandet; likaså en annan, som icke ville erkänna, att
läkaren botat honom för en feber, på det han icke skulle gå miste
om njutningen att svalka sig med läskedrycker. — Bättre är veta
litet för mycket, än veta intet. (Senec. Epist. 88).
Liksom förhållandet är med förtärandet af mat, då hufvudsaken
ofta är nöjet att äta, och allt, som vi taga för oss och låta oss väl smaka,
därför icke alltid är närande och helsosamt, likaså är den kunskap,
som vår ande inhämtar, alltid välsmakande, om den också icke är
närande och helsosam. Vilja vi veta, hvad man säger härom?
"Naturforskning är den rätta maten för anden; den höjer och förädlar
oss och låter de låga och jordiska tingen framstå i en föraktlig
dager genom jämförelse med de högre och himmelska. Forskandet i
hemliga och stora ting är i och för sig ett stort nöje, äfven om man
därmed icke skulle vinna annat än hopens vördnad och fruktan,
emedan man är mäktig att döma öfver sådana ting." Detta är sådana
personers ord, som själfva höra till yrket. Denna verkliga bild af
sådan sjuklig nyfikenhet visar sig tydligare af ett annat exempel,
som ofta, ehuru troligen icke af ödmjukhet, anföres af sådana män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
