Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - II. Lycka och lycksalighet - C) Vägen till lycka - 3. Dygden är lyckans väg - 4. Konsekvent pliktuppfyllelse - 5. Måtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
611
der lycka till väsen; som äro i stånd att vedergälla henne desamma,
som äro nödvändiga för hennes existens, korteligen de, som äro i
stånd att göra hennes tillvaro säll och lycklig.
Systéme de la Nature. Bd. I Kap. 15.
4.
Konsekvent pliktuppfyllelse.
Om du följer det sunda förnuftet och med ifver, kraft och
kärlek håller fast vid det, sorn just åligger dig att göra; utan att
därvid ledas af annan tanke än den att bibehålla ditt inre rent,
likasom skulle du annars uppgifva din egen själ; orn du sålunda
samlar dina krafter och därvid hvarken dröjer eller skyndar, utan låter
dig nöja med den energi, som af naturen står dig till buds, och med
den sannfärdighet, som måste framlysa från hvart och ett af dina
ord, skall du föra ett lyckligt lif. Och jag vet icke, hvem som skulle
hindra dig därifrån.
Markus A ur e Hus, Meditation es.
5.
Måtta.
Gör, min dyre Lucilius, jag beder dig därom, hvad allenast kan
göra dig lycklig! Kasta bort och söndertrampa de ting, som glänsa
med yttre skal och utlofvas dig af andra. Sträfva efter det verkligt
goda och fröjda dig åt ditt egna. Men hvad menas med " ditt egna"?
Du själf och den bättre delen af dig själf. Anse äfven denna onda
kropp, fastän intet kan ske utan honom, mera för en nödvändig än
en viktig sak. Den skänker blott korta, ytliga, angerbringande nöjen,
som om de icke regleras med stor måtta, slå öfver i sin motsats.
Jag säger dig: Lasten står vid en brant sluttning och närmar sig
smärtan, om hon icke håller måttan. Men det är svårt att hålla
måtta i det, man anser för ett godt. Begäret efter det verkligt goda
är dock orubbligt. Du frågar, hvad det är eller hvarifrån det
kommer till oss. Jag vill säga dig det: Från ett godt samvete, ädla
beslut, rättrådiga handlingar, från förakt för allt tillfälligt, från den
lugna och jämna gången af ett lif, som alltjämt fullföljer samma
väg. Ty de som öfvergå från en föresats till en annan, eller hvilka
icke en gång öfvergå utan genom någon tillfällighet låta föra sig
öfver, huru kunna de, obeständiga och sväfvande i okunnighet äga
något säkert och beståndande?
Seneca, Bref 23: 5-6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
