Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - A. Optimism - 5 - 6 - 7 - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
de goda, medan tillvaron för dem är ett godt och en njutning, ty i
det de känna ett godt i sig själfva, hafva de i denna känsla en
njutning.
Aristoteles, NikomantisJca Etik IX: 9.
6.
Att skåda solens ljus är dock det ljufvaste.
Ty döden är så mörk. Dåraktig önska dö.
Ett sorgligt lif är bättre än den skönsta död.
Euripides. Iphigenia i Aulis.
7.
Jag hatar dessa knarriga tvärviggar, som vilja vara ifrån detta
lifvets nöjen och ständigt gå med jämmerlig fysionomi. En dylik är
lik flugan, som icke kan hålla sig kvar på en polerad, vackert
glättad kropp, utan endast sätter sig på råa, opolerade ytor och där slår
sig i rö. Han är lik blodigeln, som endast insuger förgiftadt blod.
Montaigne, Essais. Ill: 5.
Må andra njuta den lyckan, att vänner smycka deras grafvård
med blomsterkransar och fukta dem med sina tårar. — O, kvinnor,
haten mig, utskratten rnig, Vänden mig ryggen, men låten mig lefva!
Lifvet är dock alltför ljuft och gladt och världen så älsklig och
invecklad; den är en dröm af en vinberusad Gud, som stilla smugit
sig bort från de festande gudarnes församling och lagt sig att sofva
på en enslig stjärna och själf icke vet, att han äfven skapat allt,
det han drömmer om — och hans drömbilder gestalta sig ofta bro-,
kigt orediga, ofta äfven harmoniskt förnuftiga — Iliaden, Plato,
slaget vid Marathon, Moses, medicinska Venus, Strassburgerdomen, den
franska revolutionen, Hegel, ångbåtar o. s. v. äro en och annan god
tanke i denna skapande gestalt — men denna dröm skall icke länge
vara, och Guden uppvaknar och gnuggar sina sömniga ögon och ler
— och vår värld har försvunnit till ett intet, jå den har aldrig
existerat. Dock, jag lefver. Är jag äfven blott skuggbilden i en dröm,
så är dock detta bättre än det kalla, svarta, tomma intet i döden.
Lifvet är det högsta af allt godt, och det största onda är döden. Må
gardeslöjtnanter från Berlin gerna skämta med och kalla det fegt,
att prinsen af Homburg ryser, då han ser sin egen öppna graf.
Hen-rick Kleist hade dock lika mycket mod som sina höga och insnörda
kamrater, och han bevisade det tyvärr. Men alla kraftiga männi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
