Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - A. Optimism - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
617
9.
Lifvet är en stor gåfva. När vi komma till den ålder, då
förståndet mognar, måste vi fråga oss: Hvilket är ändamålet med vår
tillvaro? Icke hvar och en hyllar grundsatsen "om den största lycka
för det största antal människor", men en hvar måste tillstå, att vi
äro förpliktade att efter vår förmåga arbeta på våra
medmänniskors-väl. Från månget håll förnekas visserligen vårt berättigande, jå vår
förmåga att vara lyckliga. Och det är ock själfklart, att vårt
sträfvande icke uteslutande får riktas åt det hållet. Den som söker
lyckan af egoistiska skäl, skall dessutom aldrig finna den. Lifvet bör
bringa oss mycken lycka, men denna lycka får icke behärska oss;
gör den det, blifva vi prisgifna åt sorgen, och för hvilket farligt och
ömkligt beroende utsätter sig ej den, som låter än sorgen, än
glädjen — dessa båda otrogna och grymma vänner — råda öfver sig!"
Det vill synas mig, som världen måste blifva bättre och
ljusare, ifall läran om plikten att vara lycklig inpräglades ej mindre
ifrigt än läran om den lycka, som ligger i pliktuppfyllelsen. Redan
till vår egen lycka skulle vi då sträfva att vara så glada till sinnet,
som vi någonsin förmådde, och därigenom äfven till god del bidraga
till andras lycka.
Visserligen har hvar och en af oss redan erfarit, att en god
vän liknar en solig dag, som fyller allt med ljus.
Nästan alltid beror det på oss själfva, om vi vilja göra denna
värld till ett palats eller fängelse.
I melankoliska tankar ligger ett egoistiskt behag; vi anse oss
för offer af ödet; vi rufva på bekymmer, som mer eller mindre äro
inbillade. För att vara glada och vänliga fordras ofta en viss
ansträngning; det behöfves ett slags konst till att bibehålla sin lycka;
och i detta likasom i många andra fall, borde vi vaka öfver oss
själfva lika strängt, som vi annars äro vana att göra med afseende
å vår nästa. Vår natur har en böjelse till svårmod. Man säger orn
våra landsmän, att de till och med under glädjen äro svårmodiga.
Jag hoppas det beror af en ytlig, om också icke helt och hållet falsk
iakttagelse. "Glada England", är ett gammalt uttryck. Måtte det
ånyo blifva sanning. Den som söker den äkta melankolien, måste
vända sig mot Österlandet. Kan något klinga dystrare än dessa
rader, med hvilka Omar Chijam begynner sina sånger:
Vi ’bo här nere en ringa tid
vi finna allenast bekymmer och strid,
ingen gåtas lösning vi nånsin hinna
blott ånger och pina — och så försvinna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
