Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lycka och lycksalighet. Optimism och pessimism - III. Optimism och Pessimism - B. Pessimism - c. Religiös och filosofisk pessimism - 5. Schopenhauer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
631
ställt, har väl icke heller sedan vederlagts, att nämligen ingen
människa existerat, som icke mera än en gång hyst den önskan att icke
behöfva upplefva morgondagen. I enlighet härmed skulle kanske
lifvets korthet, hvaröfver så ofta klagas, just vara det bästa af hela
lifvet. — Om man nu slutligen ville ställa hvar och en för ögonen de
outsägliga smärtor och kval, som ständigt kunna möta honom under
hans lif, då skulle fasa gripa honom; och om man kunde föra, vore
det ock den mest förstockade optimist genom sjukhusen, lasaretten,
kirurgernas pinorum, genom fängelserna, tortyrkamrarne,
slafmark-naderna, öfver slagfält och afrättsplatsen, sedan öppna för honom alla
nödens dystra boningar, där samhällets olycksbarn gömma sig undan
nyfikenhetens kalla blickar och slutligen låta honom blicka in i
Ugo-linos hungertorn, så skulle säkerligen äfven han till sist förstå,
hurudan denna meilleur des mondes possibles är. Hvarifrån annars har
väl Dante hämtat materiel för beskrifningen af sitt helvete, om icke
från denna vår verkliga värld? Och likväl har det blifvit ett riktigt
ordentligt helvete. När han däremot skulle gripa sig an med att
skildra himmelen och dess fröjder, då mötte honom oöfvervinneliga
svårigheter; och det just därför att vår värld icke erbjöd några
material för en sådan beskrifning. Därför blef honom intet annat öfrigt
att göra än att i stället för paradisets fröjder återgifva den
undervisning, som meddelades honom af hans stamfader, hans Beatrix och
åtskilliga helgon. Häraf framgår med all önskvärd tydlighet,
hurudan denna värld är beskaffad. Visserligen är människolifvet, såsom
hvarje annan dålig vara, på ytan öfverdraget med ett bedrägligt
skimmer, alltid gömmer sig lidandet undan; men orn någon däremot
lyckats vinna glans och prakt, så prålar han därmed, och ju mera den
inre tillfredsställelsen aftager, desto högre önskar han att i andras
ögon gå och gälla såsom en lycklig människa; så djupt är den
mänskliga dårskapen rotad, att det är det förnämsta målet för allas
sträfvanden, att vinna andra människors beröm och afund, ehuru den
fullkomliga fåfängligheten i detta sträfvande redan är uttryckt
därigenom, att på nästan alla språk fåfänga, vanitas, ursprungligen betyder
tomhet, intighet. — Men äfven midt ibland alla dessa bländverk kunna
lifvets kval lätteligen så ökas, och det sker dagligen, att döden, den
annars öfver all ting fruktade, tillgripes. — Jå, orn ödet vill visa sig
i hela sin vrånghet, kan t. o. m. denna utväg stängas för den lidande
och denne utan räddning vara hemfallen åt hemska, långsamma
marter och förblifva ett byte för sin rasande fiende. Förgäfves ropar då
den kvalde anden till sina gudar om hjälp; utan nåd är han
prisgif-ven åt sitt öde. Men denna omöjlighet till räddning är ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
