Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - I. Allmänna betraktelser öfver dygden - 1. Dygden människans egen förtjänst - 2. Hvari dygden består
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688
förståndet, dygden, troheten, så inse vi dock själfva, att allt detta
ligger hos oss; men hoppets, hälsans, styrkans, segerns makt och
värde måste vi utbedja oss af gudarne.
Cicero, De natura deorum.
2.
Hvari dygden består.
Den förnuftiga varelsens dygd är ingenting annat än kärleken
till Gud. Människans högsta goda, till hvilket allt bör hänföras, är
Gud allena, och det innebär den högsta salighet att vara förenad
med honom, hvilket endast kan ske genom kärleken. Om dygden
för oss till ett saligt lif, så kan jag icke bestämma henne
annorlunda än såsom den högsta kärlek till Gud. Dygden är den kärlek,
med hvilken det, som bör älskas, verkligen älskas, d. v. s. Gud.
Och allt eftersom någon har ett större eller mindre mått af kärlek,
finnas äfven de öfriga dygderna hos honom i högre eller mindre grad.
Att älska det, som icke bör älskas, kan omöjligen vara dygd; det
är snarare en last och en källa till alla synder. Därföie måste
dygden vara den föresats eller den kärlek, med hvilken det, som bör
älskas, verkligen älskas. Men hvad den förnuftiga varelsen bör älska
är ingen ting annat än Gud. — Dygden kan ej vara något annat än
den goda viljan eller viljans goda föresats. Det är nämligen dygden,
som gör människan god och hennes handling god; dygden gör
själen fullkomlig. Dygden är den vilja, med hvilken vi eftersträfva att
föra ett sedligt lif och att uppnå den högsta vishet. Men den goda
viljan är ingen ting annat än kärleken; alltså måste människans
dygd, som består i den goda viljan, vara det samma som kärleken.
— Men hvar och en, som vill lefva ett sedligt lif, något som är
såväl den ofullkomliga som den mera utvecklade och den fullkomliga
dygdens uppgift, måste rikta sitt sinne på vissa oföränderliga regler,
i hvilka han ser hvad som bör undvikas och hvad som bör göras,
samt älska och följa dem. Men dessa regler äro ingen ting annat
än den eviga lag, sorn framstrålar i Guds eviga sanning, och då
någon älskar henne, älskar han ingen ting annat än Gud själf eller
hans oföränderliga sanning och rättfärdighet, från hvilken allt rätt
och godt bland oss härflyter och utgör en återglans. All dygd
består alltså i kärleken till Gud själf såsom den oföränderliga
sanningen och rättfärdigheten. Men denna kan icke älskas annat än med
den kärlek, som den helige Ande utgjuter i våra hjärtan.
Antoine Arnauld, eit. hos Berggren, Om Antoine Arnauld och Blaise Pascal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
