Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - I. Allmänna betraktelser öfver dygden - 9. Människovärde - II. Dygder och plikter - 1) Tacksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
9.
Människovärde.
Höga känsla utaf mänskans värde,
hvad är jordens son förutan dig?
Blott en klump, som grafvens svalg förtärde,
se’n den styckats af begärens krig;
spindelväfnad är hans vishetslära,
grusets barn hans tanke, djärf väst höjd,
kropp hans plåga, skugga blott hans fröjd,
stoft hans gyllne slott, och vind hans ära;
för det väl, hans åtrå honom ljög,
jorden är för låg och skyn för hög.
Stormarna omkring hans hjässa vaka,
främling sitter han på lifvets ö.
Hvart han ser, framför sig och tillbaka,
svallar okänd evighetens sjö.
Dimmor hvila kring dess fjärran stränder,
dunkelt anade af hjärtats hopp; —
men din hand ur natten räckes opp
och en lyseld öfver djupet tänder,
själen, höjd från grusets region,
ser sin vagga i den högstes tron.
Tiden, grånande, sin ban fullbordar,
tills han målet för sin ringdans ser.
Skörden utaf solar och af jordar
mejas mogen af hans lia ner.
Allt är rof utaf förgängligheten,
tomt står rummet, där naturen var;
mänskan blott är än den samma kvar,
hennes tanke fyller evigheten.
Uti kaos’ natt ej lif, ej ljud,
intet, intet, utom hon och Grudi
Es. Tegnér: Den vise.
IL Dygder och plikter.
i.
Tacksamhet.
En hufvudfråga för hvarje etisk lifsåskådning är frågan om
motivet eller bevekelsegrunder! för de sedliga handlingarna. I det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
