Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - II. Dygder och plikter - 4. Tålamod - 5. Gudaktighetsöfningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
650
mer hos ynglingen och värderar hos åldringen; det passar väl på
hvarje släkte och hvarje ålder. Välan, vi vilja nu försöka att fatta
dess drag och dess yttre! Uttrycket i ansiktet är fullt af lugn och
frid; pannan klar och ej fårad af någon sorg eller vrede. Blicken är
upphöjd med ett uttryck af glädje, ögonbrynen äro ej sänkta af sorg.
Öfver munnen ligger ett behagligt, stilla allvar, ansiktsfärgen
förråder ej någon utsväfning, utan ett oskyldigt lif, de många
vändnin-garne på hufvudet äro riktade mot djäfvulen, och leendet är en
hotelse för honom. Men för öfrigt är klädnaden kring öfverkroppen
hvit och sluter sig tätt kring kroppen. Ty tålamodet sitter ju på sin
andes tron, som är så mild och ljuf, som icke sväfvar i
hvirfvelvin-den (nystan) eller i det blågröna molnet, utan är ett fläktande mildt
ljus, enkelt och klart, såsom Elias såg det för tredje gången. Ty
där Gud är, där är ock hans fosterbarn, tålamodet. Så ofta alltså
Guds ande stiger ner; är tålamodet hans följeslagare. Om vi icke
gifva genast denne följeslagare tillträde till vår själ, skall anden
då för alltid stanna kvar hos oss? Nej, jag vet icke, orn han länge
skulle stanna. Utan sin tjänare och följeslagare måste han känna
sig alltid och öfverallt inskränkt. Hvad ondt hans vedersakare än
företager sig, han skall icke ensam kunna fördraga det, ty det
nödvändigaste hjälpmedlet till att uthärda fattas honom då.
Tertullianus, öm tålamodet XV.
5.
Gudaktighetsöfningar.
Förmår du icke ständigt vara samlad till ditt inre, så låt det
dock någon gång ske, åtminstone två gånger om dagen, nämligen
morgon och afton. Om morgonen skall du göra dina föresatser, om
aftonen pröfva din vandel, huru du förhållit dig under dagens lopp i
tankar, ord och gärningar, ty i dessa ting har du till äfventyrs ofta
förtörnat Gud och nästan. Väpna dig såsom en man mot all satans
trug, lägg dig betsel i munnen, och det skall blifva dig lättare att
tygla all köttslig lusta. Var aldrig fullkomligt sysslolös, utan läs
eller skrif eller bed eller tänk eller gör något som gagnar din nästa.
Det timliga arbetet bör dock företagas med Urskillning och icke af
alla på samma sätt.
Fromhetsöfningar, som icke höra till den allmänna gudstjänsten,
böra icke företagas för allas ögon; den enskilda andakten öfvas bäst
i det fördolda. Men tag dig till vara, att du icke är försumlig
beträffande det mera offentliga församlingslifvet, ehuru ifrig i den en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
