Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - II. Dygder och plikter - 10. Tankefrihet - 11. Återhållsamhet och kyskhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
655
af det glas, hvarpå ljuset faller. Skola vi krossa concav-spegeln,
därföre att han visar hvad han visar? Skola vi fördömma någons
förstånd, därföre att det icke ser en sak på samma sätt som mitt?
Naturen själf har gjort olikheten; och det är ett vanmäktigt högmod,
att icke därmed vara nöjd. Vi kunna säga endast: det eller det är
nödvändighet och sanning i vårt förstånd. Men hvad gifver oss
rättighet, att påtvinga andra detta; att kalla vår känsla och vår tanke
en evig, omotsäglig renlärighet? Blott en alldeles ytterligen blind
och djärf egenkärlek.
Gudomliga frihet! så göra ock desse löjlige ifrare af alla sekter.
Hvarföre? Emedan de nitälska — icke för sanningen själf, utan för
ett lågt och barnsligt högmod; som hellre vill göra sitt begrepp till
allmänna människoförståndets afgud, hellre kalla sin öfvertygelse en
evig och ofelaktig regel för all naturens sanning, än förädla denna
öfvertygelse — det är, sitt ljus — i en ödmjuk och fridsam
ovisshet. Men just hit, gudomliga frihet! vill du leda oss. Väl förändrar
sig sanningen efter det öga, som ser henne, och efter den känsla,
som fattar dess intryck. Men du leder oss dock in på det slag af
sanning, den visshet, hvartill vi alla och alltid förbindas: vår bästa
öfvertygelse — eller rättare, vår bästa villfarelse; med den glada
insikt, att den så olika daningen af vårt förstånd och bestämningen
af dess krafter icke är ett ondt; efter som mångfaldigheten hörer till
världens inrättning och är en af dess första skönheter.
Thorild, Bref.
11.
Återhållsamhet och kyskhet.
Återhållsamhet är det första steget till allt lefverne i
öfverensstämmelse med det goda.
Men återhållsamheten kan icke heller uppnås plötsligt utan kan
endast småningom förvärfvas.
Återhållsamhet består i människans befrielse från sina begär
och dessas underkufvande under besinningsfullheten. Men människan
har många begär, och för att kampen mot dem skall blifva
framgångsrik måste man begynna med de primära, med sådant hvarur
de mera sammansatta uppväxa, och icke med de senare, hvilka hafva
utvecklats ur de förra. Det finnes härledda begär, såsom begär att
pryda kroppen, spelpassion, njutningslystnad, nyfikenhet och många
andra, och det gifves primära begär, såsom fråsseri, lättja och
sinnlig lusta. I kampen mot begärelserna kan man icke börja med
slutet, med kampen mot de härledda begären, utan man måste begynna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
