Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - II. Dygder och plikter - 15 - 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659
15.
Barmhärtigheten kan ej tvingas fram;
hon faller liksom himlens milda regn
på jorden ned, i dubbelt mått välsignad,
välsignande båd’ den som ger och får;
är maktens mäktigaste kraft och pryder
monarken på sin tron långt mer än kronan.
Hans spira visar endast timligt välde,
en bild utaf det höga majestät,
som bjuder skräck och rädsla inför kungar.
Men nåden, den är öfver spirans makt;
den har sin tron i konungarnas hjärtan,
en bild utaf gudomligheten själf;
och jordisk makt är aldralikast Ghids,
när nåden kryddar rätten.
Shakspeare: Köpmannen i Venedig.
16.
FLAVIUS.
Säg: hvarför är du alltid hos de sjuka?
Blif hellre _ hemma, spela på teorben
och sjung en glädtig visa för din Flavius!
PERPETUA.
Min son, man skaptes icke blott för sig,
man är ej ensam på den vida jorden.
Tro mig, o Flavius, ej teorbens röst
är ljuf som vittnesbördet i ens hjärta,
att pliktens fordran man tillfyliestgjort.
Så himmelskt säll är ingen veklings sömn
på rosors bädd i myrtenträdens skugga
som dygdens hvila efter mödans kamp.
Ack, Flavius, alla måste vi omsider
från världen dö! Ej evigt solens ljus
skall kyssa oss ur lätta morgondrömmar,
ej evigt månens växlingar regera
vår snabba tid. Snart ingen hälsning mer
från vårens lärka, ingen vänlig sång
från näktergalarne i rosenlunden!
Då, när en slutlig kväll i blodig purpur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
