Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dygd och Plikt - II. Dygder och plikter - 20. Försakelse - 21. Försonlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
663
20.
Försakelse.
Hvi skulle jag ej möta glad min plåga?
Hon är en ängel, sänd ifrån min Gud.
Hvi skulle jag den gode Fadren fråga,
hvarför han valde henne till sitt bud?
Som fågeln under modrens vingar hvilar;
intill hans bröst jag lutar mig i rö,
och kommer döden än med tusen pilar,
jag segrar dock, och segren är min tro.
Liksom en dufva mild sig bönen höjer
emot min Faders stjärnefäste blå,
och när min Fader i sitt ljus hon röjer,
hon hviskar stilla i hans öra så:
Låt offret af min vilja dig behaga,
o Du som djupet af mitt hjärta ser!
Jag vill af Dig min kalk med kärlek taga,
liksom Du honom utaf kärlek ger.
Vitalis: Samlade dikter.
21.
Försonlighet.
O hör den vises ord, och ställ ditt lif
där ef ter l Lär dig hvarje hämd försaka !
Åt den, ditt hjärta söndersliter, gif,
liksom det ädla schaktet, guld tillbaka!
Gör du som äppleträdet! Se, åt den,
som kastar stenar mot dess stam och kröker
dess grenar våldsamt, ger det frukt igen.
Lär utaf musslan ädelmod, min vän!
Gif den, dig krossar, pärlan som han söker!
Ruckert, Öfv. af Böttiger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
