Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - I. Olika uppfattning af döden - 2. Människan och döden - 3. Att dö i rätt tid - 4 - 5. Döden en tröst i lifvets lidanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
ropade otåligt: "Jag skulle önska, att döden komme!" knappt hade
han uttalat dessa ord, så stod döden framför honom och sade: "Här
år jag, hvad står på?" "Ack", svarade mannen, "jag har blott
kallat på dig, för att du skulle hjälpa mig att lägga denna knippa ved
på mina skuldror."
Alla människor, de må vara hvilka som helst, hafva lifvet kärt
och förgäta, då det gäller döden, nöd och elände.
Lokmann, Fabler 14. Öfv. från Arabiskan.
3.
Att dö i rätt tid.
Må jag från sjukdom fri och från bördan af tryckande sorger
döden möta en gång uti mitt sextionde år.
Mimnermos, G-riech. Lyriker.
4.
Ack, så vida du hör mig ännu, så ändra dock detta,
blif icke misslynt om jag bättre tänker än du
och ombilda din dikt, Ligyastades, så att den lyder:
en gång vid åttio år döden hälsar jag gladt.
Solon, G-riech. Lyriker.
5.
Döden en tröst i lifvets lidanden.
Men när Xerxes såg hela Hellespontos skyld af skepp och alla
stränder och slätterna kring Abydos fulla af människor, prisade han
sig säll, men kort därefter fällde han tårar. Och när hans farbroder
Artabanos, densamme, som först fritt uttalade sin mening och
ogillade Xerxes föresats att draga i fält mot Hellas, när denne man
förnam detta och såg Xerxes fälla tårar, tilltalade han honom och
sade: "O min konung, hvi beter du dig så olika nu mot för en
stund sedan? Då prisade du dig säll; nu fäller du tårar". — Och
han sade: "Mig öfverväldigade sorg och klagan, då jag besinnade,
huru kort hela mänskliga lifvet är, enär orn hundra år ingen af alla
dessa mera finnes till, så många de än äro." — Svarade han och
sade: "Dock måste vi under vår lefnad lida mycket, som är ännu
mera beklagansvärdt än detta. Ty under detta’ så korta lif har ingen
människa, hvarken bland dessa eller bland andra, blifvit född så
lycklig, att hon icke ofta och rner än en gång kommer i den belägenhet,
att hon hellre önskar dö än lefva. Ty olyckor öfverraska oss, sjuk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
