Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - I. Olika uppfattning af döden - 5. Döden en tröst i lifvets lidanden - 6 - 7 - 8. Betrakta grafvarna! - 9. Ängeln och barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
667
domar störa oss, så att detta lif, så kort det dock är, förefaller oss
långt; och under detta så plågade lif blir döden sålunda människans
önskvärdaste tillflykt; och gudomen, som gifvit oss att smaka på
tillvarelsens sötma, befinnes i grunden vara afundsam på vår njutning."
Herodot: Muser VU, kap. 45—46.
De döda allena nå inga bekymmer.
Sophokles, Oedipus i Kolonos.
7.
Hvem är sådan dåre att han önskar dö?
Densamme, Antigone.
8.
Betrakta grafvarna!
Om du vill lära känna, hvad du är,
betrakta grafvarne, dödsrikets portar.
De gömma benen och det usla stoft
af stora konungar och stolta herrar,
af visa och af mänskor, de där yfdes
af höghet, ära, rikedom och skönhet.
Alltsammans borta är, af tiden härjadt,
allt famnadt är af döden, hög som låg.
Så kan dig grafven lära, hvad du är.
Menander, eit. efter Lubke, M. und seine Kunst.
9.
Ängeln och barnet.
En ängel vid en vagga stod,
hans panna ljus, hans blick så god,
han stod, som i en källas våg
sin egen spegelbild han såg.
»Du barn, som liknar mig, han sade,
följ mig dit upp till evigt ljus,
hvad jorden dig att bjuda hade
det är blott stoft, och mull och grus.
På henne blott till sorg du blommar,
ty hennes glädje är blott ve,
som ingen sällhet mäktar ge
och slutar först vid grafvens bommar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
