- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
675

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - I. Olika uppfattning af döden - 28. Vara eller icke vara - II. Afsked från lifvet - 1 - 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

675
Se, däri ligger knuten! — Ty i döden —
hvad drömmar i den sömnen månde komma,
när stoftets tunga skrud vi kastat af,
det tål att tänka på. Den tanken skapar
vårt hela långa lefvernes elände;
ty hvem fördroge tidens spe och gissel,
förtryckets vrånghet, öfvermodets hån,
föraktad kärleks kval, senfärdig lag,
närgången embetshögfärd och de sparkar
odågan ger den tåliga förtjänsten,
om själf man kunde gifva sig kvittens
med en tum stål? — Hvem gick och släpade
i svett och möda under lefnadsoket,
om fasan ej för något efter döden,
det oupptäckta landet, hvarifrån
man icke återvänder, skrämde viljan
att hellre bära våra vanda plågor
än fly till andra, dem vi icke känna?
Så gör oss samvet till pultroner alla,
så går beslutsamhetens friska hy
i eftertankans kränka blekhet öfver,
och företag af märg och eftertryck
vid denna tanke slinta ur sin bana
och mista namnet handling.
Shakspeare, Hamlet.
II. Afsked från lifvet.
i.
Det, som vi kalla död, hvars rätta namn oss felar,
är ett och samma lif, som har sitt rum förbytt;
ett ljus, som aldrig släcks, men ständigt sig fördelar
att tända sig på nytt.
Gyllenborg, Naturen.
2.
"Hvad är då mitt lif? Jag inträder i världen för att snart lämna
henne; jag visar mig som alla andra och sedan — bort. Allt
påminner oss om döden. Det ser nästan ut, som naturen ej unnade
oss det goda, hon gjort oss, och mer än en gång gifver hon tillkänna,
att hon kan icke länge låta oss behålla det stoft, som hon lånat oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Aug 11 21:58:01 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/evers/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free