- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
676

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - II. Afsked från lifvet - 2 - 3. Att dö i kretsen af de sina - 4. Hvad jag skall tänka?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

676
och som icke får stanna i samma händer, utan bör evigt vara i
rörelse; hon behöfver det nu för andra former, hon kräfver det åter
för andra verk.
"Barnen, som födas, denna vårt släktes oafbrutna förstärkning,
synas, allt efter som de växa och gå framåt, maka oss bort och
säga: "undan, nu är det vår tur." Vi hafva sett andra försvinna
för oss, andra skola se oss försvinna och de skola i sin ordning bjuda
en eftervärld samma skådespel. Har man då icke skäl att fråga:
hvad äro vi? Ser jag framåt, hvilken rymd utan ände, inom
hvilken jag icke finnes! Ser jag tillbaka, hvilken förfärande tidsföljd,
där jag är alls intet! Och hvilken obetydlig plats jag intager i denna
omätliga afgrund af tid! Jag är intet. En tid af så ringa omfång
kan icke skilja mig från intet. Man har sändt mig hit allenast för
att fylla en grupp. Spelet hade icke dess mindre blifvit speladt, om
jag kommit att stanna bakom skådeplatsen.
"Jå, om vi vilja underkasta förhållandena en ännu grundligare
granskning, det är icke hela längden af vårt lif, som skiljer oss från
tomheten; det är aldrig mer än ett ögonblick, som skiljer oss
därifrån. Nu hafva vi ett sådant, nu försvinner det, och med det
försvinna vi alla, om vi icke hastigt och utan tidsutdräkt gripa ett nytt,
till dess omsider ett kommer, hvilket vi icke hinna, hur vi än
bemöda oss, och då falla vi plötsligt i djupet, ty det är intet som
håller oss uppe.
"Denna världens gestalt försvinner, och mitt väsende är intet.
Jag ryckes fram i sådan hast, att det synes mig, som om allt droge
sig undan och flydde. Jå, allt flyr, mine herrar, och under det vi
äro församlade här och anse oss vara orörlige, går enhvar fram på
sin väg, aflägsnar sig enhvar, utan att han tänker därpå, från sin
granne, ty enhvar går omärkligt fram mot den sista skilsmässan!"
Bossuet: Predikan öfver döden.
3.
Att dö i kretsen af de sina.
Lycklig, lycklig är för visst
den, hvars varas sista timme
slår i kretsen af hans egna.
Så att skiljas dö ej kallas,
ty han lefver uti minnet,
lefver i sin gärnings frukter,
lefver utl barnens vandel,
lefver uti barnbarns mund.
Grillparzer, Die Alinfrau. L
4.
Hvad jag skall tänka?
Hvad jag skall tänka, då jag måste dö — ifall jag då kan
tänka något?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free