Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - II. Afsked från lifvet - 4. Hvad jag skall tänka? - 5. Reflexioner öfver Ludvig XV:s död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
Skall jag tänka på, huru illa jag användt mitt lif, huru jag
sofvit och drömt bort det, huru jag varit ur stånd att njuta dess
gåfvor?
"Hvad? Och detta skulle redan vara döden? Så hastigt!
Omöjligt! Jag har ännu intet uträttat i lifvet ... Nu först bereder jag
mig till att uträtta något!"
Skall jag tänka på det förflutna, i min ande dröja vid de få
ljusa ögonblicken, vid de gestalter och personer som äro mig
dyrbara?
Skola mina dåliga handlingar tränga sig fram i mitt minne —
och skall min själ känna den brännande smärtan af en sen ånger?
Skall jag tänka på, hvad som väntar mig på andra sidan
grafven? ... Jå, väntar mig där någonting alls?
Nej, jag tror, att jag skall bemöda mig att alldeles icke tänka
och ifrigt sysselsätta mig med någon obetydlighet för att afleda min
uppmärksamhet från det hotande, allt tätare mig omgifvande mörkret.
I min närvaro beklagade sig en gång en döende oupphörligt
öfver, att man icke ville gifva honom nötter att äta ... och där djupt
i hans skumma ögon darrade och skälfde blott något, som påminde
om den sönderbrutna vingen på en dödligt sårad fågel.
Turgenjeff, Dikter på prosa.
5.
Reflexioner öfver Ludvig XV:s död.
Men man föreställe sig hans tankar, då döden oväntadt och
obevekligt griper i hans eget hjärtas nerver. Jå, stackars Ludvig,
döden har funnit dig. Inga väggar i ditt palats, inga lifgarden, inga
prunkande tapeter eller den strängaste etiketts förgyllda hofdräkt kan
hålla honom tillbaka, ty han är här, här vid din egen lifslåga, och
vill släcka den — du hvars hela lif hittills varit en chimär och
komedi, kommer slutligen till verkligheten. Det präktiga Versailles
försvinner som i en dröm, den tomma oändligheten. Tiden är
fullbordad, och tidens hela byggnadsställning störtar med gräsligt
buller rundt om din själ i spillror. Skuggornas rike öppnar sitt gap;
du måste dit in, naken, afklädd din konungavärdighet och invänta,
hvad som är bestämdt för dig. Olycklige! Hvilka äro icke dina
tankar, under det du i dödsångest vrider dig på din sjukbädd! , Blickar
du framåt, så äro skärseld och helvete nu alltför möjliga. Blickar du
tillbaka, — ack hvad har du icke gjort, som icke bättre varit ogjordt?
Hvilken dödlig har du hulpit, hvilken sorg har du ägnat ditt medlidande?
De 500,000 själar, som på så många slagfält från Korsbach till Que-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
