Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - II. Afsked från lifvet - 5. Reflexioner öfver Ludvig XV:s död - 6 - III. Tankar vid andras död - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
bec nesligt försvunno, på det din frilla skulle kunna hämnas för
ett epigram, — tränga de sig nu omkring dig? Eller ditt afskyvärda
harem, mödrarnas förbannelser och döttrarnas tårar och skam?
Eländige! Du har gjort så mycket ondt du kunnat. Hela din tillvaro
visar sig som en naturens missbildning, hvars ändamål och betydelse
ännu icke är bekant. Var du en fabelaktig drake, sorn uppslukade
människornas verk, dagligen insläpade unga kvinnor i sin håla —
och som var klädd i fjäll, som intet spjut kunde genomtränga, intet
annat än dödens? Nej, icke någon fabelaktig, utan en verklig drake!
Fruktansvärdt måste, o Ludvig, detta ögonblick vara för dig. — Låtom
oss icke vidare forska efter en syndares fasa på dödsbädden.
Och dock må ingen, äfven den ringaste, häraf tro sig kunna
skapa en anledning till rö för sin egen själ! Väl var Ludvig en
härskare, men är icke du äfven en sådan? Hans stora Frankrike är
sedt från fixstjärnorna (som själfva ännu icke utgöra oändligheten)
icke större än det inskränkta arbetsfält, där du troget eller otroget
har verkat. O människa, "symbolen af den i tiden fängslade
evigheten77, icke dina verk, som alla äro ändliga, oändligt små, det
största icke större än det minsta, det är icke på dem det beror:
allenast anden, i hvilken du verkade, kan hafva värde eller varaktighet.
Th. Carlyle. Franska revolutionen, I.
6.
Vårt lif är en snabb resa från vår födelse ända till vår
dödsstund. Under denna korta tidrymd är människan bestämd att
arbeta för det samhälles väl, hvars medlem hon är ...
Jag gifver villigt och utan betänkande denna lifsande, som
besjälar mig, åter till den välgörande naturen, sem förlänat mig den,
och min kropp till de elementer, hvaraf den är sammansatt,
Ur Fredrik den stores testamente, eit. ef t. Berner, Den preusiska statens Historia.
III. Tankar vid andras död.
i.
Den, som i det mänskliga lifvet, hvilket är tomt som Kadaus
stam och likt en vattenbubbla, söker en kärna, är dåraktig.
Om den femfaldigt sammansatta kroppen, genom de från
kroppen, själf utgående handlingarne, upplöser sig i de fem elementerna,
hvartill tjänar då att klaga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
