Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - III. Tankar vid andras död - 4. Om klagan vid andras död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
och skrynkligt ansikte, med böjd rygg och vacklande ben, hvilken af
tiden bräcklig och svag under så många genomlefda olympiader, icke
blifvit visare än, att han slutligen inför så många vittnen visar sig
så ömklig? Och hvar finner du, fåvitska, människa, då i världen
något godt, hvari jag ännu icke skulle kunna hafva del? Du menar
förmodligen vin och ett godt bord och vackra kläder och kärlekens
fröjder och fruktar, att jag genom saknaden af dessa ting vore högst
olycklig. Men då betänker du icke, att det är bättre att icke törsta
än att dricka, bättre att icke hungra än att äta, bättre att icke frysa
än att hafva en mängd kläder. Emedan du icke tyckes veta detta,
så vill jag lära dig, huru du skall beklaga mig. Börja alltså åter
från början och skrik: O, mitt arma barn, huru har jag icke
medömkan med dig, att du nu icke vidare kommer att hungra eller
törsta eller frysa! Du har öfvergifvit mig, olycklige, du har undflytt
sjukdomarne, har icke mer att frukta någon feber, någon fiende eller
tyrann. Du skall icke vidare pinas af kärlekskval eller förstöras af
fröjder och därför nödvändigt måste fylla dig två eller tre gånger
om dagen, och hvilken stor olycka; du skall icke hafva den glädjen
att i ålderdomen blifva till spott och spe för ungdomen! Menar du
icke, min fader, att du skulle uttrycka dig mera öfverensstämmande
med sanningen och det passade dig att vara mera glad? Eller
kanske oroar dig föreställningen om den eviga natten och det tjocka
mörkret, som härskar hos oss? Eller fruktar du kanske, jag skulle
kväfvas af brist på luft i min graf? Om det så är, må du trösta
dig därmed, att jag med förmultnade och förbrända ögon (ifall I
beslutat att bränna mig) sannolikt icke ser, om det är dag eller natt.
Detta må dock gå för sig. Men edra jämmerskrik och hamrandet
mot edra bröstkorgar, hvartill I med edra flöjter angifven takten, och
det afskyvärda tjutet af edra lejda klagokvinnor, hvartill skall detta
hjälpa mig? Hvartill tjäna blomsterkransarne omkring min grafvård
eller det goda vin, hvarmed I begjuten den? Tron I, att det skall
rinna genom jorden ända ned till mig i Hades? Huru onyttiga edra
dödsoffer äro mig, kunnen I finna redan däraf, att de flyktigaste
delarne stiga med röken i höjden och att alltså intet däraf kan komma
ned till oss, och då återstoden blott är stoft, som vi till intet kunna
bruka, måsten I tro, att vi äta aska. Nej, så ofruktbart är icke
Plutos rike, och så sällsynt är icke Asphodelus hos oss, att vi måste
hämta våra lifsmedel hos eder. I korthet, jag finner allt hvad I för
min skull sägen och gören, så smaklöst, att jag, så sannt Tisiphone
hjälper mig, redan för länge sedan skulle hafva skrattat högt, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
