Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - III. Tankar vid andras död - 7. Den kristne behöfver icke sörja öfver de aflidne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
685
fog tadla oss därför, att vi begråta dem såsom förintade och
förlorade, orn hvilka vi säga, att de lefva hos Gud, och sålunda icke1
genom hjärtats och själens vittnesbörd bevisa den tro, som vi med
ord och röst kungöra. Vi äro förrädare mot vårt hopp och vår tro;
hvad vi säga, synes vara hyckladt, uppdiktadt, fernissadt. Det
tjänar till intet att med ord bära dygden till beskådning, men med
gärningar kullstörta sanningen.
Därför ogillar också aposteln Paulus och tadlar och bestraffar
det, då några öfverlämna sig åt sorgen öfver de sinas bortgång.
"Vi vilja icke", säger han, "dölja för Eder, käre bröder, om dem,
som afsomnade äro, att I icke sörjen såsom de andra, som intet
hopp hafva. Ty om vi tro att Jesus är död och uppstånden, så
skall ock Gud dem, som afsomnade äro, genom Jesus framhäfva med
honom." Ty de sörja, säger han, öfver de sinas bortgång, hvilka
intet hopp hafva. Men vi, som lefva i hoppet och tro på Gud och
lita på, att Kristus har lidit för oss och uppstått, vi som förblifva i
Kristus och uppstå genom honom och uti honom, hvarför vilja vi
antingen själfva icke skiljas från världen eller ömka och beklaga vi
de våras bortgång, som om de vore förlorade, då likväl Kristus, vår
Herre och Gud, själf förmanar och säger: "Jag är uppståndelsen och
lifvet, den som tror på mig, skall lefva, om han än död blefve; och
hvar och en, som lefver och tror på mig, han skall icke dö
evinner-ligen." Orn vi tro på Kristus, om vi hysa förtroende till hans ord
och icke dö evinnerligen, så låtom oss med glad förtröstan ila till
Kristus, med hvilken vi beständigt skola lefva och regera.
Att vi först dö, är öfvergången till odödlighet; och det eviga
lifvet kan icke följa efter, om icke skilsmässan från detta lifvet ägt
rum. Detta är icke någon undergång, utan en bortgång och efter
afslutandet af det timliga lefnadsloppet öfvergången till evigheten.
Hvem skulle icke ila att komma till ett bättre? Hvem skulle icke
önska, att förvandlas och omgestaltas efter Kristi skönhet och rätt
snart komma till den himmelska salighetens skönhet, då aposteln
förkunnar och säger: Vår vandel är i himmelen, hvarifrån vi också
vänta Herren, Jesus Kristus, som skall ombilda vår ringhets kropp
efter sin härlighets lekamen. Att vi skola blifva så beskaffade,
lofvar oss äfven Kristus, Herren, då han beder sin fader för oss, att
vi må vara med honom och lefva med honom i de eviga boningarne
och glädjas i det himmelska riket i det han säger: "Fader, jag vill,
att hvarest jag är, där skola ock de vara med mig, hvilka du har
gifvit mig, på det att de må se min härlighet, som du har gifvit
mig, innan jorden vardt skapad." Han som står redo att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
