Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IV. Själfmord - 5. Själfmordet kan blott individuelt bedömas - 6. Själfmordet kan icke sedligt rättfärdigas - 7. Själfmordet är bekännelsen om ett förfeladt lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
691
digaste och uslaste handling i världen. Och det vore också
märkvärdigt, om människorna just i sin sista handling skulle förneka det
sinnelag, som de ådagalagt under hela sitt öfriga lif. Det gifves
därför intet större misstag än att vilja bedöma själfmordet efter en
allmän föreställnings måttstock, d. v. s. utan afseende å det
särskilda innehåll, som gifver det en specielt sedlig karakter. Den
frivilliga döden kan vara en stor handling, som förtjänar vårt odelade
bifall; men det kan också vara uttrycket för en helt vanlig olycka
eller motbjudande förvillelse af den mänskliga naturen. Den kan från
den moraliska rättens ståndpunkt synas såsom fullkomligt likgiltig
och den kan under andra omständigheter innefatta en svår
plikt-förgätenhet och en upprörande orätt mot de öfverlefvande.
Duhring. Der Wert des Lebens.
6.
Själfmordet kan icke sedligt rättfärdigas.
Människan kan icke uppgifva sin personlighet, så länge det är
fråga om plikter, följaktligen så länge hon lefver, och det är en
motsägelse, att hon skulle hafva befogenhet att undandraga sig all
förbindelse, d. v. s. att handla så fritt, som om det alldeles icke
behöfdes till denna handling någon befogenhet. Att tillintetgöra
sedlighetens subjekt i hennes egen person är detsamma som att utrota
ur världen sedligheten själf, som dock är ändamål i sig själf, till sin
existens, i den mån den finnes hos henne; följaktligen att disponera
öfver sig såsom blott medel för ett godtyckligt ändamål, det är att
förnedra mänskligheten i hennes person (homo noumenon), åt hvilken
dock den enskilte människan (homo phsenomenon) var anförtrodd att
bevaras. Kant, Metaphysilc der Sitten.
1.
Själfmordet är bekännelsen om ett förfeladt lif.
Själfmordet är ett skuldbelastadt lifs bekännelse, förvisso icke
den sunda bekännelse, som bildar början till lifvets förnyelse, utan
den förtviflade bekännelsen af den fullständiga oförmågan af ett nytt
lif. Men äfven om själfmordet är en bekännelse, att själfmördaren
är oförmögen att fortsätta det gamla lifvet, är det tillika ett tecken,
att icke all känsla för det goda och onda utslocknat hos honom.
Det är icke de egentligt förkastade, som beröfva sig själfva lifvet,
utan sådana, som icke hafva den moraliska kraften att motstå det
egna naturanlagets förderfliga drifter och den yttre omgifningens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
