- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
703

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - V. Läran om förintelse - 6. Dödsföraktet är blott en själfförvillelse - 7. Förintelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

703
i de oändeliga skogar, där
blott floden Oregon man brusa hör
och intet annat ljud i nejden spörjs;
du är ej ensam — där de döda bo,
och millioner i den ensligheten,
se’n årens kretslopp börjat, gått till rö;
de döda herrska här allena nu.
Så äfven du —, hvad mer om. du går bort,
af alla obemärkt, och ingen vän
ger på ditt afsked akt? Allt hvad, som andas,
ditt öde dela skall. Den glade ler
som förr, då du är borta; mödorna
och arbetet och flärden gå sin gång,
och hvar och en skall jaga, som förut,
sin kära drömbild; men de skola alla
dock lämna sina fröjder, sina mödor,
och komma, reda sig en bädd med dig.
På tidens böljor ila mänskors barn:
den unge glad i lifvets vår, samt mannen
i ålderns fulla kraft, och gumman, flickan,
det ljufva barnet, silfverhårig gubbe —
skall hvar och en nedläggas vid din sida
af dem, som i sin ordning följa se’n.
Lef så, att sist, när kallelsen du får
att sluta dig till stora karavanen,
till den oräkneliga mängd, som tågar
mot hemlighetens rike, där en hvar
sitt rum skall ta i dödens tysta dalar,
du icke går, som slafven förd om natten
med tvång till f ängslet; utan lugn och stödd
af oförgänglig sanning nalkas grafven,
lik en som drar sitt täckelse omkring sig
och lägger sig i frid till ljufva drömmar.
William Cullen Bryant. Öfv. af Tekla Knös,
1.
Förintelse.
Ateisten sitter vid den likkista, som innesluter hans enda barn
— en rosenknopp till dotter, hvilkens hjärta döden långsamt
förtärt-dalens hvita liljor, som döende gjuta sitt doft öfver detta liflösa)
hjärta; äro för honom ett grymt gäckeri; deras skönhet är en lögn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0711.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free