Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VI. Själens odödlighet - 3. Den kristne behöfver icke frukta döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
så också hvarje följande lidande. Inbilla vi oss således icke, att
Gud gjort oss till våra egna tuktomästare, så hafva vi ringa orsak,
att nära dödsfruktan hos oss. — Och är icke fruktan onödig och
onyttig? Ingen kan göra ett hår på sitt hufvud svart eller hvitt,
ingen sätta en aln till sin längd, huru mycket han än bemödar sig
därom; men lika litet kan all vår sorg med en timme förkorta vårt
lif eller vårt lidande; vi måste hädan, vare sig vi vilja det eller icke.
Ofta har fruktan påskyndat någons död, men aldrig fördröjt den.
Visserligen är det sannt, att en måttlig räddhåga för döden bevarat
många för dödsfaran; men för en Kristi lem, en himlaarfvinge, är
fruktan att närma sig sin arfvedel, i hvarje fall lika syndigt som
onyttigt. — Och förvirrar icke ofta denna dödsfruktan vårt sinne
och ökar styrkan af våra frestelser? Hvarför förnekade Petrus sin
Herre? Hvarför afföllo så många under förföljelsens tider från
kristendomen? Hvarför förtorkrar icke den djupt rotfasta trons friska,
gröna planta under lidandets hetta? Fruktan för fångenskap,
fattigdom inverkar mycket, men ännu mera fruktan för döden. Lika
mycken dödsfruktan, så mycken försagdhet och feghet hafva vi
mestadels i Guds sak. Och därtill komma dessutom de många
otros-tankarne, knorrandet öfver Guds visa anordningar och
otacksamheten mot hans kärlek, som dessa synder alltid hafva i följe.
Låtom oss vidare öfverväga, huru tillräcklig den tid var, som
de flesta af oss hade. Hvarför skulle man icke lika gärna vilja
dö i det trettionde eller fyrtionde året, om Gud finner det för godt,
som i det sjuttionde eller åttionde året? Det är icke tidens längd,
som öfvervinner hjärtats fördärf; det dör icke bort; om det ock blir
än så gammalt; jå, om icke Gud med de förökade åren skänker oss
ett nytt mått af nåd, blir det oss allt sämre. O, min själ, far hän
i frid: Om du icke kan önska ett evigt lif i rikedom och ära och
jordiskt välstånd, så önska dig icke något långt lif däri! O, om du
blott väl betänkte, huru litet du en timme förtjänat det tålamod och
den långmodighet, som hittills uppehållit dig, så skulle du finna din
nådetid mycket lång. Är det icke Guds vishet, som utstakat den
gränsen? Gud vill förhärligas af mångahanda personer, af
mångahanda lefnadsålder, barn, ynglingar och flickor, män och kvinnor,
gubbar och gummor. Har du nu fullbordat, hvad han åt dig bestämdt
och nått ditt bestämda mål, så lägg dig neder i lugn, och lämna
din plats åt andra, som likaväl som du skola fullända sin uppgift.
— Ju mera tid, desto mera arbete. Bed om nåd, att väl använda
tiden; men nöj dig med din andel. — Och betänk nu, hvad du redan
har mottagit under ditt lif. Hade Gud icke kunnat låta dig tillbringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
