Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 2. Den praktiska betydelsen af odödlighetstron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
725
2.
Den praktiska betydelsen af odödlighetstron.
Frågan om själens odödlighet är någonting så betydelsefullt,
någonting så i alla våra lefnadsförhållanden djupt ingripande, att man
måste vara helt och hållet förstockad eller förslöad för att till denna
fråga kunna förhålla sig likgiltig. Både tankar och viljeyttringar
taga ju hos oss en alldeles olika riktning, allt efter som vi tro eller
icke tro på ett evigt lif. Jå, det är rent af omöjligt att med
besinning och omdöme taga ett enda steg, utan att detta på ett eller
annat sätt är beroende af vår lifsåskådning och vår föreställning om
det yttersta målet för hela vår tillvaro.
Att i denna fråga, på hvilken så oändligt mycket beror, komma
till någon klarhet och visshet, måste således vara vår allra första och
förnämsta uppgift. Bland människor, som ännu icke hafva funnit
svaret, gör jag därför stor skillnad på sådana, som verkligen
allvarligt bemöda sig om att finna det samma, och sådana, som framlefva
itt lif utan att däråt ägna någon närmare eftertanke.
Jag kan icke annat än hysa ett djupt deltagande för a’la, som
i detta afseende sucka under bördan af sina tvifvel och som hålla
dessa för sitt lifs största olycka samt icke blott sträfva att frigöra
sig ifrån dem utan göra denna sak till sin allvarligaste och
viktigaste angelägenhet. Men med helt andra blickar måste jag betrakta
dem, som framlefva sitt lif utan att bekymra sig om slutet och som,
blott därför att de inom sig själfva icke kunna finna medel till
öfvertygelse, aldrig bry sig om att söka sådana på annat håll och
aldrig företaga en grundlig undersökning, huruvida frågan hör till den
lättledda hopens vantro eller är en af dem, som, ehuru i sig själfva
dunkla och sväfvande, innerst dock hvila på en fast och orubblig
grundval. Denna sorglöshet hos så många i en sak, som rör dem
själfva, deras eviga väl och hela deras tillvaro, väcker hos mig mera
harm än medlidande. Den förvånar, den förskräcker mig. Deri har
för mig någonting onaturligt, någonting hemskt i sig. Jag säger
icke detta af helig ifver och from nitälskan. Tvärtom påstår jag,
att denna min uppfattning icke behöfver utgå från annat än vanligt
människointresse och hänsynen till naturlig själfbevarelsedrift. Man
behöfver härutinnan icke kunna .blicka längre än hvilken
hvardags-människa som helst.
Eller fordras det väl att stå på en så synnerlig hög ståndpunkt
för att inse, att ingenting i denna världen förmår gifva oss en
verklig och varaktig tillfredsställelse, utan att alla våra nöjen äro flyk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
