Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 5. Inför evigheten - 6. Odödligheten fordras såsom förutsättning för ett oändligt fortskridande till fullkomlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
728
Jag kan älska, älska i dödens närvaro; jag vet att dessa blickar, som
besvarade mina; skola slockna, att detta hjärta, som klappade i
gemensam rörelse med mitt, skall blifva orörligt, att denna hand, hvars
trofasta tryckning upplifvade och uppehöll mig, skall stelna. Men
jag har ett odödligt hopp i mitt hjärta, som jag reser mot denna
bittra verklighet. Detta hopp kan dämpas och tyckas slockna för
ett ögonblick, men en fläkt från himmelen är nog för att skingra
den aska, som höljer det, och ånyo upptända en glödande och
fröjdefull låga. Jå, det är därför, att jag ej helt och hållet tillhör detta
lifvet, som jag kan verka på jorden; det är detta, som gifver mitt
korta och flyktiga lif en så storartad betydelse. Må ej därföre
någon försöka att beröfva mig den osynliga världen, för
mänsklighetens nuvarande intressen; allt inom mig uppreser sig mot ett sådant
försök, och historien, sorn här öfverensstämmer med min innersta
erfarenhet, visar mig, att det nuvarande lifvet blott kan fattas och
förstås i evighetens ljus.
Eugene Bersier.
6.
Odödligheten fordras såsom förutsättning för ett oändligt fortskridande
till fullkomlighet.
Vi kunna alltså, fortfor Sokrates, på goda grunder antaga, att
detta sträfvande till fullkomlighet, detta tilltagande, denna tillväxt
uti inre förträfflighet är förnuftiga varelsers bestämmelse och
följaktligen också skapelsens högsta slutmål. Vi kunna säga, att denna
omätliga världsbyggnad är frambringad, för att det må gifvas
förnuftiga väsen, som fortskrida från grad till grad, småningom tilltaga
i fullkomlighet och i denna fortgång finna sin lycksalighet. Att
dessa nu samtligen skulle stå stilla på halfva vägen, och icke blott
stå stilla utan på en gång stötas tillbaka i afgrunden och förlora
alla frukterna af sin verksamhet, detta kan omöjligt det högsta
väsendet hafva velat infört i den plan för världsalltet, som framför alla
har behagat honom. Såsom enkla väsen äro de oförgängliga; såsom
i och för sig bestående naturer äro också deras fullkomligheter
fört-varande och af oändliga följder; såsom förnuftiga väsen sträfva de
efter en oupphörlig tillväxt och förkofran i fullkomlighet; naturen
erbjuder dem tillräckligt stoff till detta oändliga framåtskridande;
och såsom skapelsens sista slutändamål, kunna de icke åsidosättas
för något annat ändamål och därför med afsikt störas i förkofrandet
eller besittningen af sina fullkomligheter. Är det visheten värdigt
att frambringa en värld, för att de andar, som hon ditsätter, må be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
