Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VII. Olika uppfattning af lifvet efter detta - C) Grunderna för odödlighetstron - 6. Odödligheten fordras såsom förutsättning för ett oändligt fortskridande till fullkomlighet - 7. Den monistiska själslärans uppfattning af den andra världen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
729
trakta dess under och vara lyckliga, men ett ögonblick därefter för
evigt undandraga dessa andar själfva förmågan till betraktelser och
lycksalighet? 0; nej, mina vänner, icke förgäfves har naturen
ingifvit oss en sträfvan efter evig lycksalighet: den kan och skall blifva
tillfredsställd. Skapelsens ändamål varar lika länge som skapelsen
själf; beundrare af gudomliga fullkomligheter lika länge som det
verk, hvari dessa fullkomligheter äro synbara. Likasom vi härnere
tjäna världens styresman genom att utveckla våra färdigheter, så
skola vi också i det andra lifvet under hans gudomliga hägn
fortfara att öfva oss i dygd och visdom, oupphörligen göra oss
fullkomligare och dugligare att uppfylla den rad af gudomliga afsikter,
som sträcka sig från oss ut i det oändliga. Det strider uppenbart
mot den gudomliga visheten, godheten och allmakten, att vi på
någon punkt blifva stående på denna väg; detta har lika litet som
oskyldiga varelsers högsta olycka kunnat ingå i världsplanens afsikt.
Moses Mendelsohn, Phädon.
7.
Den monistiska själslärans uppfattning af den andra världen.
I betraktande af det motstånd, som läran om odödligheten
röner, skulle man kunna tro, att hon är alldeles omöjlig att tänka och
endast föremål för tro. Men upplösa vi henne i sina beståndsdelar,
så framställa sig tvenne frågor, hvilka båda måste besvaras med jå.
1. Kan ett lefvande väsende fortfara att vara till, ehuru det
växlar form? Onekligt är, att det kan det. Detta visar sig till och
med inom den jordiska existensen i den välbekanta utvecklingen af
fjärilen ur larven.
2. Kan ett lefvande väsen förlora sin medvetenhetsform och
fortlefva med ett medvetande, som dittills varit latent? Äfven detta
kan ej förnekas. I omväxlingen af vakande och sömn hafva vi
medvetandets omväxling och växlingen mellan animaliska och vitala
funktioner. Ännu mera utpräglad visar sig medvetandets dualism i
hypnotismen och Somnambulismen.
Odödligheten är således fysiologiskt och psykologiskt möjlig.
Därtill kommer äfven hennes logiska visshet, som följer däraf, att
vi äro produkten af en organiserande kraft, och hennes empiriska
visshet, som spiritismen gifver oss. Men den, som förnekar denna,
har ännu någonting att lära.
Visserligen har den gamla själsläran själf förvållat, att hon allt
mera förlorat sina anhängare. Sådan hon framställdes, kunde hon
icke hålla stånd inför den framåtskridande vetenskapen. Problemets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
