Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VIII. Lön och straff i ett kommande lif - 5—6. Thespesius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
740
järn; där stodo flera demoner, hvilka såsom smeder med tänger
ut-drogo och åter nedkastade deras själar, som blifvit brottsliga af
omättlig girighet och vinningslystnad. Då de nämligen i guldsjön
blifvit glödande och genomskinliga af branden, nedsänktes de i den
mindre sjön. Hade de här fullständigt stelnat och blifvit så hårda
som stenar, så kommo de därefter till järnsjön, där de blefvo helt
svarta och för sin hårdhets skull söndermaldes och söndergnedos
och så antogo en annan gestalt. Därpå kommo de ånyo i guldsjön
och hade efter hans försäkran vid denna förändring att utstå
fruktansvärda smärtor. Men bland alla hade, såsom han försäkrade, de
den beklagansvärdaste lott, som trodde sig redan blifvit fria från
straffet och nu ånyo åter grepos; det var sådana, för hvilkas
förbrytelser deras barn och efterkommande äfven måste plikta. Ty så ofta
en af deras efterkommande ankom hit och träffade på dem,
öfver-föll han dem i vredesmod med högt skrik, visade dem märken af
sina utståndna lidanden och förföljde dem under ständiga
förebråelser, under det de förgäfves sökte att undfly och dölja sig; ty genast
ilade bödelsknektarne fram och släpade dem till nya kval under
jämmerskrik, emedan de förutsågo sina straff. Många själar af deras
efterkommande hade likt bin eller flädermöss hängt sig vid
hvarandra och omringade dem stimmande, i erinran och vrede öfver det,
som de för deras skull lidit. Slutligen varseblef han också
deras själar, som vredo sig till den sista födelsen och med våld
böjdes och omformades till olikartade djur, som medelst vissa verktyg
och genom slag hopdrefvo hela bommar eller vände upp och ned på
dem, afhyflade andra eller fullständigt togo bort dem, på det de
skulle passa till en annan karakter. Bland dessa visade sig också
Heros själ; den hade utstått många andra kval och var genomslagen
med glödande naglar. Redan hade bödlarne gjort i ordning figuren
af en pindorisk utter, i hvilken hans själ, då den ätit sig ut ur
moderlifvet, skulle lefva, då plötsligt ett väldigt ljus uppgick, och en
stämma klingade från ljuset, som befalde att förvandla den till ett
annat tamare djursläkte och att skapa af den ett vid träsk och sjöar
lefvande, djur; ty Nero hade pliktat för sina förseelser och gudarne
vore honom ock skyldiga en belöning, emedan han försatt hellenerna
i frihet, det bästa och Gud behagligaste folket bland hans
undersåtar. Hittills hade Thespesius varit en åskådare; men då han tänkte
att vända om, befann han sig af fruktan i stor nöd. En kvinna
nämligen af ovanlig skönhet och storlek hade gripit honom, sägande:
"Kom hit, min vän, på det du må behålla bättre i minnet allt
enskildt !" Tillika ville hon beröra honom med en glödande staf, sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
