Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - VIII. Lön och straff i ett kommande lif - 12. De odöpta barnen - IX. Underjorden. Helvetet. Himlen - 1. Straffen i underjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745
sin födelse skildes från denna världen, utan att hafva mottagit det
heliga dopets sakrament i faderns, sonens och den helige andes namn
måste utstå den outsläckliga eldens eviga kval; ty oaktadt de icke
hafva begått någon synd med sin egen vilja, hafva de icke desto
mindre ådragit sig arfsyndens fördömelse genom den köttsliga
aflelsen och födelsen.
Fulgentius.
IX. Underjorden. Helvetet. Himlen.
i.
Straffen i underjorden.
Först då Minos jag såg, Zeus’ vidtbeprisade telning,
där han satt och höll i sin hand den gyllene spiran,
skipande lag bland de döda; men rätt hos drotten de sökte,
sittande dels, dels stående kring de mäktiga portar.
Sedermera Orion jag såg, den väldige resen,
hvilken de djur omjagade nu på asphodelosängen,
hvilka en gång tillförne han fällt på ensliga höjder,
svingande kopparklubban i hand, obräcklig för alltid.
Äfven jag Tityos såg, af vördade Gaia en telning,
hvilken på fältet var sträckt, där tegarna nio han täckte,
hackad i lefvern utaf en gam på hvardera sidan,
den där sig borrade in i hinnan, i trots af hans motvärn,
därför att Leto han kränkt, den berömda, som hvilat i Zeus’ bädd,
när hon på Panopeus’ fält till Pytho ställde sin vandriog.
Äfven jag Tantalos såg, som utstod grufliga plågor,
där i en sjö han stod, hvars bryn gick opp till hans haka;
törstig han våndades där, men kunde dock törsten ej släcka.
Hvar gång gubben sig hukade ned i beråd till att dricka,
uppsöps vattnet och svann, att omkring hans fötter den mörka
bottnen förmärktes, ity att en gud i jofden det indrog.
Resliga träd där höjde sig ock med rikliga frukter,
päronträd och granater och aplar med glänsande frukter,
Ijufliga fikonträd och frodesgoda oliver!
hvar gång gubben sig höjde i akt att frukten med händren
plocka; en vind den lyfte emot de skuggiga molnen.
Äfven jag Sisyphos såg, som utstod mäktiga plågor,
hur han hof med händerna på den väldiga stenen.
Stretande oaflåtligt så väl med händer som fötter,
hof han stenen uppför klippbranten; men när som han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
