Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Död och odödlighet. Lifvet efter detta - IX. Underjorden. Helvetet. Himlen - 2. Nedgången i underjorden - 3. De saliga (antik åskådning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuder af svall, och vräker sin hopade dy till Koeyten.
Öfver dess hiskliga vatten betrodd är färjan åt Karön:
Fasa väcker hans blick. Hvitlurfvigt skägget från hakan
sprider sig öfver hans bröst: Hans öga gnistrar af lågor.
Knuten på skullran han bar en mantel, sliten och oskär.
Rodret, med senfull arm, själf för han och seglen betjänar,
där, i sin mörka båt han fraktar förbleknade skuggor,
åldrig redan, men lifvad ännu af manliga krafter.
Hit man i sammanlopp såg störta, sig hvimlande hopar,
mödrar och män, och hamnar af fordom fräjdade hjeltar,
piltar och mor, dem Hymen ej hunnit med facklan bestråla,
ynglingar, hvilka föräldrarne lagt med tårar på bålet;
en oräknelig mängd! Lik lofven som falla i skogen,
spridde af höstens vind, lik fåglarnes svärmande flockar,
när de af kylig luft och af vinterns ilar förjagas
öfver ett stormigt haf, till kuster som värmas af solen.
Bedjande alla de stå, att blifva de första på färden;
famnen med längtan sträckt, att nå motliggande stranden.
Obevekt tar Karön om bord nu en, nu en annan,
och afhåller de öfriga långt från den sandiga brädden.
Virgil. Aeneid, VI: 364—316
3.
De saliga (antik åskådning).
Efter förrättade värf och betalad gärd åt Gudinnan,
nådde de Glädjens fält omsider och grönskande parker,
dem lycksaliga själar bebo i lundernas skugga.
Här, med klarare ljus bestrålar den renade etern
fälten. En egen sol och egna stjärnor dem lysa.
Somliga själar fördrifva sin tid i täflande lekar,
nu på den gräsiga vallen och nu på den sandade banan.
Somliga svinga i dans, uppstämmande glädtiga kväden.
Traciens sångare, prydd i sid högtidelig klädnad,
parar sin röst med ljud af den sjubesträngade lyran,
-ömsom af elfenbenet berörd och ömsom af fingren.
Här bor Teukri åldriga ätt, det prisade slägtet,
ädla hjeltar, som lef t i fordna sällare dagar,
Hus, Assarakus, Dardanus ock, den Stiftarn af Troja.
Vapen och tomma vagnar Eneas fjerran beundrar,
spjut, som man fäst i jorden, och hästar i frodiga beten,
irrande fälten omkring. Det nöje hjeltarne njutit,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
