Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD. 27
delaktiga af den fulla saligheten. De hysa
icke någon sådan åsigt. Poena damni —
förlusten eller den delvisa förlusten af allt som
»kunde hafva varit» — kan ju fortvara långt
efter, att poena sensus upphört *). En menniskas
synd kan slutligen varda förlåten, hon kan till
och med erhålla ett visst slags frid och likväl
kan hon, emedan syndens minne qvarstår, vara
den förste att gifva rätt åt det sorgliga utslaget,
att det hade varit henne bättre, om hon aldrig
varit född. Ett upphörande af gnagande
sam-vetsqval är icke detsamma som en fullkomlig
frid, och mildrandet af ett rättvist straff är icke
indentiskt med det saliga skådandet af herren.
Alla de utnötta fraser, som allt ifrån Tertulliani
tid hafva talat om det omöjliga antagandet, att
det slutligen icke skall blifva någon skilnad
mellan en Johannes och en Judas, mellan en
Isebel och en jungfru Maria, kan man saklöst
lemna å sido såsom helt och hållet
betydelselösa och skjutande öfver målet.
2. Det andra uttrycket i ordningen säger
icke något annat, än att Gud eger en makt som
vi veta, att han såsom den allsmäktige måste
Se anm. sid. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
