Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
EVIGHETENS HOPP.
i pinan rassla med de glödande kedjorna, skola
de säga: ’För evigt’! Och på deras tjut skall
ekot svara: ’För evigt’.»
Hafva de, som dväljas i sådana hemska
föreställningar, ens bjudit till att göra klart för
sig hvad dessa uttryck verkligen innebära? En
sådan slags vältalighet har funnits i alla tider,
och änskönt de som användt den ofta kunna
hafva verkat till stor välsignelse genom andra
sina läror, så är det alldeles uppenbart, att
följden af sådana skildringar, tagna i och för
sig, — reste sig icke menniskornas samveten
instinktmässigt upp deremot — icke kan blifva
någon annan än hysterisk förskräckelse och
religiös galenskap hos svaga menniskor, förtrytelse
och otro hos de starkare. »Af fruktan för
helvetet», säger Rudolf Suffield efter en tjugoårig
erfarenhet såsom biktfader åt tusenden under
sin verksamhet som »apostolisk missionär» i de
flesta af Englands större städer, i en stor del
af Irland och Skottland och äfven i Frankrike,
»hoppades jag aldrig någon god verkan, icke
heller såg jag några sedliga, ädla
bevekelsegrunder födas deraf, utan jag fann den praktiskt
lika gagnlös, som den är i sig sjelf afskräckande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
