Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Hvad himmelen är (Hebr. 4, 11)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
EVIGHETENS HOPP.
om han verkligen kan tro, att dessa oräkneliga
härar icke äro något annat än »nattens lysande
illusioner, evigt bedrägliga inbillningar på en
inbillad himmel, gyllene lögner på ett
mörkblått intet». (Heine.) Eller vi kunna bjuda
honom att med oss stanna vid historiens breda
flod och se, huru dess stora lagar äro såsom
mägtiga strömningar hvilka »skaffa
rättfärdighet». Eller vi kunna vädja till den inre rösten
i hans egen varelse och fråga, om den aldrig
haft något att säga honom. Men förnekar han
och skjuter från sig dylika bevis; möter han
med förnämt hån dessa påtagliga vittnesbörd
om den osynliga verlden, hvilka i alla tider
varit tillräckliga för millioner menniskor —
tillräckliga i forna dagar för en Dante, en
Shak-spear, en Milton och en Newton, och ända till
i går för en Brewster, en Whewell, en Herschel
och en Faraday — begär han omöjliga bevis,
sådana som Gud vägrat oss, han som känner
den lagen, att andliga ting kunna blott
andligen dömas, och vet, att vi vandra i tron, icke
i åskådandet, korteligen: vill han icke se Gud,
derföre att moln och mörker är omkring honom,
änskönt rättfärdighet och rätt är hans trons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
